För några veckor sedan skrev Petra Marteus en insändare till Katrineholms-Kurirens avdelning "fritt ur hjärtat", där hon ifrågasatte hur snöröjningen på våra större vägar hanteras. I artikeln gav hon exempel på ett tillfälle när hon tyckt att snöröjningen fungerat sämre här än på andra håll och stötte på ett par med utländskt ursprung som kört i diket i närheten av Baggetorp.
Efter att texten publicerades i tidningen har flera incidenter inträffat. Det började med att någon eller några vid flera tillfällen kastat grusblandade snöbollar på hennes fönster.
– Det kommer på köksfönstret och vardagsrumsfönstret där jag sitter, det blir en väldig bang. Ungar kan ju göra sånt, men det här har varit vid 22-tiden på kvällen. Då är det inte ungar, säger hon.
På onsdagskvällen fick hon ett anonymt brev i postlådan, med hotfullt innehåll.
"Du gnäller om snöröjningen. Lär dig köra bil. Det finns inga pengar till den. Alla pengar går till invandrarna. Somalierna ynglar av sig fort. Har du sett en somalier arbeta", inleds brevet, och fortsätter "Googla på Avpixlat. Du bör nog se dig för. Väx upp!"
– Jag öppnade brevet och blev helt paff. Jag är inte rädd, snarare arg. Jag vet att människor tycker olika, men att skriva så här om utländska personer, jag tycker inte att det är okej. Jag är inte intresserad av att få sådant i min brevlåda, säger Petra Marteus, som under torsdagen lämnade in brevet till polisen.
Under natten mot torsdagen inträffade nästa händelse. Två män gick förbi hennes hus gång på gång och skällde som hundar. Det resulterade i att hennes egna hundar började skälla.
– Mellan midnatt och klockan 1 gick de utmed mitt staket fyra gånger på en timme och skällde. Först trodde jag att någon ville retas, men eftersom jag fått brevet började jag undra. Till slut ringde jag 112, säger hon.
Det är inte första gången Petra Marteus upplevt att personer agerat hotfullt när de motsatt sig hennes åsikter eller verksamhet. Som politiskt engagerad i Folkpartiet i Stockholm blev hon på 1980-talet förföljd av politiska motståndare. Vid ett tillfälle när hon var 16 år fick hon gömma sig medan hennes mamma jagade bort hotfulla personer utanför huset.
– Nu har det varit lugnt i många år, men det börjar igen för att jag stack ut näsan i tidningen, säger hon.
Rädd är hon inte, men berättar att hon kommer att se upp i fortsättningen.
– Jag känner mig trygg, men jag kommer inte att gå ut ensam på kvällen. Annars fortsätter jag som vanligt, säger hon.