Fram till och med oktober hade 23 349 ensamkommande flyktingbarn och ungdomar sökt asyl i Sverige.
– Många av dem har väckts mitt i natten, fått en packad väska i handen och varit tvungna att lämna sin familj och sin hemby. Det kan exempelvis vara talibaner som är ute efter dem, berättar Åsa Karlsson som arbetar som ledsagare.
Vi sitter på Fenix, ett boende för ensamkommande flyktingungdomar i Vingåker. För de flesta av dem som bor här är det den första fasta punkten i Sverige, efter att kanske ha bott på ett transitboende en kortare tid. Musik letar sig in i det lilla mötesrummet. Ungdomarna börjar komma hem från skolan och sätter i gång att laga mat. Det är en glad stämning ute i köket och flera av pojkarna kramar om Åsa när hon tittar till dem.
– Köket är den största samlingsplatsen. Det är deras kök och vi i personalen blir ofta bjudna på mat. Det finns mycket gästvänlighet här, säger Åsa Karlsson.
En av dem som bor på Fenix är Zaker Rezai, en 15-årig kille från Afghanistan. Han tar med oss till sitt och sin rumskompis rum. Miljön kan mest liknas vid vilket studentboende som helst. Det är ett spartanskt möblerat rum. Sängar, skrivbord och en fåtölj från känt svenskt möbelföretag och inte så mycket mer. De som bor här har inte haft så mycket mer med sig hit än en väska var.
Egentligen är det tänkt att en person ska bo i varje rum. Nu delar de flesta av de boende på rummen två och två. Det ökade antalet unga, ensamkommande flyktingar gör sig påmint.
Zaker berättar att han har bott på Fenix i cirka fem månader. På dagarna går han i skolan och på kvällarna ägnar han den mesta tiden åt att studera.
– Jag tränade en del tidigare, men nu när det är så kallt så går jag inte ut speciellt mycket. Jag kan lite svenska, men det har varit svårt att prata med Vingåkersborna. Vi har svårt att förstå varandra, berättar han.
Det är en genuint glad och hjärtlig stämning i korridorerna. Men Åsa Karlsson vittnar om att det finns flera trauman under ytan. Många av de som bor eller har bott här har både fysiska och psykiska ärr.
– En del har sett folk bli mördade eller så har de själva blivit misshandlade eller utsatta för andra övergrepp. Några har haft en relativt enkel resa hit, medan andra har varit på flykt ett halvår och i händerna på människosmugglare. De har sett folk bli kastade i vattnet från båtar ute på Medelhavet. En som bott här låg gömd på en liten planka under ett tåg för att ta sig över en gräns.
I slutet av januari bor det 15 killar på Fenix. De är från Eritrea, Afghanistan och Somalia. En av dem kommer och kramar om Åsa och säger att han inte mår så bra just nu.
– Här har de hittat tryggheten, men en del väljer att behålla sina upplevelser inom sig, medan andra ber om hjälp. Vi har en familjär stämning, men personalen kan aldrig ersätta deras föräldrar, förklarar Åsa.
Det är hela tiden en genomströmning av ungdomar här. Vingåkers kommun har fyra boenden för ensamkommande flyktingar och Fenix är första anhalten, där de som väntar på besked om permanent uppehållstillstånd bor.
– Det är ingen självklarhet att de får det. Hitintills har de flesta fått stanna i Sverige, men några har fått avslag. Exempelvis har de som kommer från Marocko svårare att få stanna. Alla som kommer hit ligger oss som jobbar här varmt om hjärtat, men vi har inget att göra med deras migrationsärenden.
De som får uppehållstillstånd får flytta till grannboendet Pegasus där de får bo tills de fyller 18 år. Sedan väntar utslussningslägenheterna på Atlas där ungdomarna får sköta sig själva, men med visst stöd. Nyligen har ett nytt boende, Orion, öppnat i Vingåker.