Efter den tyska invasionen i Norge i april 1940 ökade flyktingströmmarna stadigt in i Sverige. Enligt norska Riksarkivet blev flyktingarna på svensk sida mottagna av svenska militären och polisen och sedan sända till mottagarcentralen på Kjesäter i Vingåker. På Kjesäter registrerades och läkarundersöktes norrmännen innan de reste vidare till norska förläggningar, som kvinno- eller familjeförläggningar, till skolor eller civilt arbete.
Sammanlagt passerade omkring 50 000 norska flyktingar Kjesäter under krigsåren.
1943 fick chefen för Statens kriminaltekniska anstalt, Harry Söderman, som kallades Revolver-Harry, uppdraget att i hemlighet sätta upp en polisstyrka bestående av de flyende norrmännen. Tanken från början var att utbilda poliser, som kunde ta över när nazisterna förlorat makten i Norge efter krigsslutet. Men i takt med de allierades framgångar fick polisstyrkan mer militär framtoning.
Kjesäter fungerade från juli 1943 som mottagningscentral, förhörs- och rekryteringskontor för de norska polistrupperna.
Det var stort hemlighetsmakeri runt trupperna, för att om möjligt vilseleda tyskarna. Det neutrala Sverige kunde svårligen hjälpa ett av Tyskland ockuperat land med att bygga upp en armé. Men enligt boken "Den glömda armén", skriven av Anders Johansson, trodde ingen, inte ens tyskarna, att det var poliser som utbildades.
Att Sverige var behjälpligt med att bygga upp en ny norsk armé, som vid krigsslutet bestod av omkring 13 000 man, är ganska okänt i dag.