Det började med en korg, sedan blev det en väska och därefter en stor verktygsväska.
– Jag rensar den inte så ofta så i den här kan man hitta vad som helst, säger Annika Åsberg och ställer upp den gigantiska väskan på bordet i Marie Sundbohms lillstuga i Marsjö.
– Det är det som är grejen, att ibland hittar man någonting som man glömt bort att man höll på med och så blir man sugen igen, säger Eva Moll-Håkansson.
Annika Åsberg, 42, är mamma till Marie Sundbohm, 22, och Eva Moll-Håkansson, 62, är moster till Annika Åsberg. En gång i veckan träffas de för att ha syjunta, eller junta som de hellre kallar det.
– Mitt favoritämne i skolan var syslöjd. Jag har svårt att bara sitta still men om man pysslar med något kan man sitta still samtidigt, säger Marie Sundbohm.
– Syslöjd var det värsta jag visste. Men på min tid skulle man lappa lakan och det skulle vara lika fint på båda sidorna. Symaskinen och jag var inte bästa kompisar, minns Eva Moll-Håkansson.
Nyfikenheten leder dem ständigt in på nya områden.
– Jag testar ofta nya saker bara för att se om jag kan. Ingen av oss kan läsa någon stickbeskrivning, säger Annika Åsberg.
Alla tre stickar mer än gärna. Men de pysslar även med träarbeten och arbete med horn och ben.
– Vi tar vara på alla delar av ett djur, säger Eva Moll-Håkansson.
För att bli av med lite av varje åker de på marknader.
– Ja, vi producerar ju mer grejer än vi gör av med, säger Eva Moll-Håkansson.
Samtidigt är juntan nödvändig för dem alla tre.
– Om vi inte hade det här, vet jag inte vad jag skulle göra, säger Eva Moll-Håkansson.
– Då skulle psykologerna ha mycket att göra, säger Annika Åsberg.
Och så rungar ytterligare ett av många skratt i den lilla röda stugan.