Det var länge sedan som FN-dagen uppmärksammades lokalt. På lördag blir det ändring på det, detta Förenta nationernas 70:e år.
Det sker i skuggan av krig, oräkneliga väpnade konflikter och den största flyktingvåg som sköljt över Europa under modern tid. Bara i lilla Vingåker förbereds för att kunna ta emot upp emot 100 flyktingar.
I en tid som denna, finns det dem som vill göra mer än mumsa FN-bakelse för att visa sitt stöd till idén om humanism. Integrationsföreningen Vingåker växer tillsammans, till exempel. Det är den som med Studiefrämjandet – och lite kommunal sponsorhjälp – arrangerar FN-firandet.
I fokus: alla de människor som är på flykt. Men också de som har flykten bakom sig, som bor mitt ibland oss – men som av många svenskar fortfarande betraktas som främlingar.
– Det pratas så mycket om statistik, om siffror hit och dit. Men de är ju människor!, säger föreningens ordförande Therese Allard.
– Vi vill visa att det bakom varje siffra finns inte bara en människa, utan också en historia, säger Viktoria Löfvenborg som jobbar med integrationsfrågor vid Studiefrämjandet.
Lördagens manifestation över alla gränser börjar med samling intill Mötesplatsen. Där har mycket av planeringen gjorts, efter att Lars Olsson vid Ekbackskyrkan lagt fram idén. Alla Vingåkersbor oavsett härkomst, politisk åskådning och religion är sedan välkomna att tåga till Slottsskolan. I aulan kommer några av Vingåkers utlandsfödda att kort berätta lite om sig själva, sin bakgrund och sitt nya liv i Sverige.
En av dem är Shookrullah Alizadeh, ursprungligen från Afghanistan. Han kom till Vingåker som ensamkommande flyktingbarn och berättade i fjol om sin flykt i boken "Min ryggsäck". Den samlar flera hundra berättelser av skolelever, som skrivit om vad de har varit med om eller hur de tror att det skulle vara att fly från ett krig.
– Det betyder mycket att få berätta om vem jag är, varför jag flytt och hur jag kom hit. Om jag inte gör det, förstår de som bor i Sverige ingenting om mig.
Varvat med mycket sång och musik kommer Shookrullah, en syrier och en irakier att kort dela med sig av sina personliga berättelser. I november ges de mer tid och utrymme när de medverkar på Studiefrämjandet och bibliotekets berättarkvällar.
– I gruppen av invandrare i Vingåker börjar man kunna ta för sig mer än tidigare och känner sig mer trygga i att föra fram sina berättelser. På lördag gör vi det tillsammans, säger Allard.