– Det har gått bra. Vi har skjutit 40 till 50 kajor, kråkor, skator och duvor, berättar kommunjägaren Jonas Axelsson.
När fåglarna blir för många i samhället kallas kommunjägarna in för att bedriva så kallad skyddsjakt. Anledningen är att fåglarna river i sopor och smutsar ned.
Det var sex jägare i laget under lördagsmorgonen, med två positioner var i samhället.
– När man skjutit på ett ställe är det ingen mening att vara kvar där, fåglarna flyger i väg.
Skyddsjakten sker fortlöpande under året.
– Man får bedöma när man ser att det börjar bli för många.
Jonas Axelsson vill inte spekulera i hur många kajor, kråkor och skator, som alla ingår i familjen kråkfåglar, det kan finnas i Vingåker. Frågan är om det ens är möjligt att räkna dem.
– Vi decimerade dem med 50 i dag, men jag törs inte ens uppskatta hur många det finns, då ljuger jag. En flock kan man ju se på flera olika ställen.
Efter kråkfågeljakten samlas de skjutna fåglarna ihop och jaktlaget har tillgång till eftersökshundar för att vara säkta på att hitta alla fåglar. Även en död fågel kan bli en sanitär olägenhet. Sedan bränns fåglarna.
Att jaga med skjutvapen mitt inne i ett samhälle där människor rör sig, är förstås helt annorlunda än att jaga i en folktom skog.
– Det är mycket svårare jakt än i skog och mark. Skillnaden är bebyggelse, vi måste tänka på till exempel rikoschetter. Vi har säkert släppt lika många fåglar som vi skjutit i dag, säkerheten är prio ett, säger Jonas Axelsson.
Jonas Axelsson är ganska ny på posten som kommunjägare, han började den 1 juli. Men jagat har han gjort sedan 15-årsåldern, alltså under ungefär 30 års tid.
Kommunjägaren har fler uppgifter än skyddsjakten på fåglar.
Skabbrävar, vildkatter, grävlingar och allt som gäller skyddsjakt kan hamna på jägarens bord och Jonas Axelsson tror att skyddsjakt på vildsvin inne i tättbebyggt område snart kommer att vara aktuellt.
– Det är bara en tidsfråga. Vi har sett indikationer i Vannala på att vildsvinen närmar sig.