Klass 8D, där Leyle Cano gick, saknar sin klasskamrat. Redan strax efter att Leyle Cano och hennes bror Ali och mor blev utvisade till Armenien startade två hennes klasskamrater spontant en namninsamling för att få tillbaka sin vän och klasskamrat.
Det var över 1 400 personer som skrev under och det stora engagemang som både elever och vuxna har visat för att få tillbaka familjen till Vingåker där de hade bott sedan 2008 och de två barnen var och är mycket uppskattade både i skola och i föreningar.
Nu har barnen Cano varit borta från sina skolor sedan början av mars, och de är båda väldigt oroliga för att de missar så mycket i skolan nu när de är utvisade till ett land de säger sig inte ha någon anknytning till, och där de bor i ren misär. Samtliga tre i familjen mår mycket dåligt och endast tack vare att folk är generösa med att ge bidrag kan de köpa de dyra mediciner som de behöver.
På avslutningsdagen kommer eleverna att manifestera och visa sitt stöd för sina klasskamrater genom att ha med egengjorda skyltar så att Ali och Leyle är med i någon mån. Om inte fysiskt så i alla fall i tanken.
Elever från båda klasserna har engagerat sig mycket för sina kamrater och man tänker ofta på dem och den situation de har hamnat i efter att varit svenskar i åtta år.
På frågan varför eleverna vill ha med sina klasskamrater svarar de att det som myndigheterna har gjort är fel. Det är inte rätt att utvisa barn som bott över halva sitt liv här och som är som alla andra svenskar.
– De hör hemma här och de borde ha varit med på skolavslutningen.
De berättar att Leyle Cano har varit med på en lektion över Facebook, vilket var mycket känslosamt. Marie Karlsson är Leyles lärare och har engagerat sig mycket i kampen för att få hem barnen igen.
Runt 15 000 kronor har folk skänkt, och det är dessa pengar som kan ge familjen mat för dagen och mediciner. Själva har de inget och är beroende av att folk är generösa.