Daniel Helmersson har en cp-skada, och efter nio operationer av sina fötter är han nu i princip bunden till rullstol och permobil, Och att ha assistans för att kunna klara av vardag och helg. För att få ett liv som alla andra tar för givet. Att umgås med polare, att kunna fortsätta att engagera sig politiskt. Han är i dag ordinarie S-ledamot i kultur- och fritidsnämnden och i barn- och utbildningsnämnden.
Han har tidigare haft 120 timmars assistans i veckan, det sänktes till 89 för några år sedan. Men behovet av att inte bara klara sysslor i hemmet, utan också kunna umgås med kompisar och vänner är oerhört viktigt. Men för att kunna få så kallad fritidsassistans måste han se till att spara in på det vardagliga för att samla ihop timmar nog för att kunna gå ut och äta, gå på bio, engagera sig politiskt.
Han begärde fler timmar, en handläggare kom hem för utredning, och allting som går att ta tid på togs det tid på. Hur lång tid på toa, hur många gånger, hur ofta och hur länge duschar han. Med mera, med mera.
– De blottlägger allt och det är integritetskränkande, slår Daniel Helmersson fast och får medhåll av personliga assistenten Linda Gauffin som har varit Helmerssons assistent i tre år. Totalt är det fem assistenter som är schemalagda.
– Man får strida för i princip varje minut, och det är väldigt jobbigt, betonar Helmersson.
Och han är envis och kan i högsta grad argumentera och prata för sig och har bra stöd från familj, vänner och assistenter. Men hur är det för dem som inte kan eller vågar ta strid? Oktober 2015 fanns det drygt 117 000 personer som hade rätt till LSS
– Tänk på dem som inte kan prata för sig, som mår dåligt och ska utsättas för att helt blottlägga sina liv för att få sina rättigheter prövade.
Efter handläggarens besök fick Helmersson besked från Försäkringskassan där de föreslog en minskning med sex timmar i veckan. Han och assistenterna gick i taket. Efter yttrande från dem är de tillbaka på ruta ett. Han har kvar sina 89 timmar, men fick inga fler, vilket han har behov av.