Nu förbereder Camilla Anglemark och maken Mattias en ny start i livet. I februari flyttar de från Köpmangatan i Vingåker till Köpmangatan i Eskilstuna.
Hon visar bilder i mobilen på den nya lägenheten, som har vinterträdgård och är ny och fräsch.
- Det är klart att det har med det som hänt att göra. Men både jag och min man har jobb i Eskilstuna, jag är tjänstledig från mitt jobb, så det spelar också in.
Hon har många planer och är sugen på att skriva. Hon har fått en förfrågning om att skriva en bok.
- Vad händer med människors driv och engagemang när de kommer in i politiken, undrar hon.
Hennes egen bakgrund, i en familj där föräldrarna hade missbruksproblem, har hon varit öppen med och tycker att det är viktigt att synliggöra också den delen av samhället.
- Politiken ska spegla hur samhället ser ut och många barn lever i en familj med missbruksproblem av något slag.
2010 blev hon kommunstyrelsens ordförande i Vingåker. När hon beslutade sig för att avgå i mitten av oktober 2012 skrev hon ett öppet brev, där hon skrev att spelreglerna ändrades när hon tog över efter Viking Jonsson.
- Jag såg hur det gick till, hur saker hanterades i arbetarekommunen och i kommunhuset. Efter valet fanns det plötsligt krav på så mycket mer information, som inte hade behövts under Vikings tid. En förtroendevald är medborgarnas tjänare, inte egentligen tjänstemännens tjänare i första hand.
I början försökte hon informera och berätta vad hon arbetade med och vilka hon pratade med, men att informera om allt var inte hållbart i längden.
- Vi hade till exempel möten i personalutskottet. Det kunde vara känsliga ärenden, jag kunde inte informera i detalj om hur samtalen gick.
När Camilla Anglemark var ordförande i barn- och utbildningsnämnden, innan hon blev kommunstyrelseordförande, togs ett gemensamt beslutet att lägga ned några av landsbygdsskolorna. Hon blev "skolmörderskan" i mångas ögon och rollen fick hänga med.
- Hade man tänkt efter hade man kanske kunnat ha någon annan som frontfigur för det beslutet, om man nu ville ha mig som kommunstyrelseordförande. Det blev en belastning.
Förra vintern inträffade ett tragiskt dödsfall i hennes familj, som krävde mycket energi, och i slutet av maj 2011 dog hennes pappa, som stod henne mycket nära.
I Vingåkerspolitiken visste folk om vad som hänt, men hon kände att det inte fanns någon förståelse för att hon inte orkade på samma sätt som före de båda dödsfallen.
Det fanns också enskilda som hon tycker bedrev kampanjer mot henne och hon har en känsla av att vad hon än gjorde var det fel, i de personernas ögon. Men beslutet att avgå tog hon en kväll när hon avstått från ett möte på grund av sjukdom.
- Jag förstod att en del personer i nämndordförandegruppen inte hade förtroende för mig. Det var då jag beslöt mig för att avgå.
Nu i efterhand ångrar hon att hon inte väntade en vecka, såg till att få ett avslut. Hon har inte satt sin fot på kommunhuset sedan beslutet, hennes saker samlade en partikamrat ihop. Tidningen har hon inte heller läst.
- Jag har inte tagit avsked av partikamraterna, det kan kännas jobbigt. Det tog tid innan jag ens kunde gå ut, men jag har känt starkt stöd. Jag har fått stöd jag inte trodde fanns, folk stannar, kommer och kramar om mig. Det är ännu mer ett bevis på att jag var i medborgarnas tjänst.
Det finns ett nätverk för kvinnliga toppolitiker, där hon också fått mycket stöd.
- Vi hade alla samma problem.
Hon vill ändå inte säga att stridigheterna i Vingåkerspolitiken berodde på att hon är kvinna.
- Ibland används det lite för lättvindigt, men börjar man skrapa lite på ytan ser man saker som en kvinna inte kan göra eller säga. Begreppet "makt" är lite fult om det är en kvinna som använder det.
Hon beskriver avhoppet som en skilsmässa, för så kändes det.
- Jag hade visioner för Vingåker. Att inte få vara med gör så ont. Jag är fortfarande arg, sårad och besviken, men jag är inte knäckt. Jag kan gå med huvudet högt.