"Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd" skrev Karin Boye i dikten I rörelse.
– Idén väcktes egentligen redan förra året när jag sålde en cykel till Andreas Johansson och sa att det gick att åka till Norrköping på den, säger Wilfred Martinsson.
Sagt och gjort. De testade om den höll och efter fyra timmar kom de till Norrköping.
– Då sa vi att det nog går att cykla till Stockholm också.
Och nu är de på väg, även om planeringen känns lite improviserad, av grabbarna som möttes genom musiken.
– Vi lirar i punkbandet Dålig Majonnäs, säger David Svennberg.
De fem killarna kommer från Katrineholm, Forsa Bruk, Valla och Björkvik och har aldrig tidigare cyklat så långt som den här gången.
– Vill man bli lite filosofisk så inser man nu hur korta alla avstånd har blivit med tåg och bil. Förr var det ju cykeln som stod till buds om man skulle åka någonstans, säger Wilfred Martinsson.
Med datorns hjälp har de tittat på kartor och vägval.
– Vi åker mot Hälleforsnäs, vidare till Malmköping, Åkers Styckebruk, Mariefred och Södertälje, fortsätter Wilfred Martinsson om resplanen.
Grabbarna räknar med att nå etappmålet efter sisådär åtta timmars cykling, för att slå upp tälten, tända spritköken och rulla ut sovsäckarna för rast och vila.
– Sedan fortsätter vi på onsdagsmorgonen via Botkyrka till Stockholm. Det är cykelbana hela vägen från Södertälje till huvudstaden, säger Emil Sotkasiira.
Värsta utmaningen tror inte killarna det blir att trampa, trots att cyklarnas bäst före-datum gått ut. De är rostiga och några till och med oväxlade.
– Men vi har cykelpump och en lagningssats med oss om vi får punka, säger de.
Nej, tuffaste utmaningen tror de onsdagsmorgonen blir, att på stela ben sätta sig i sadeln för de sista milen till målet.
Vad ska ni göra när ni kommer fram till Stockholm då?
– Åka runt och se staden, men det blir inte så mycket tid. Vi blir upphämtade i Stockholm och får skjuts tillbaka hem, säger Herman Åsgård.