Från våra trakter är det ett gäng på åtta–tio atleter som ger sig iväg till Kalmar. Men de far inte tillsammans i två bilar som man skulle kunna tro.
– Nej, vi åker var och en för sig, det har bara blivit så. Det här är en individuell tävling och alla tävlar för sig fast många är med i samma klubb, säger Fredrik Schollin Borg som har gjort två Iron man tidigare i Kalmar.
Men förberedelserna för årets tävling har inte varit optimala.
– Nej, jag har haft problem med benhinneinflammation sedan i april. Därför var jag inte med senast nere vid Djulö utan jag sparade mig för den här tävlingen, säger han.
Ett riktigt triathlon som det handlar om här är: simning 3 860 meter, följt av cykel 18 mil och ett avslutande maratonlopp på 42 195 meter. Det låter fruktansvärt jobbigt, om man dessutom är lite skadad.
Hur tänker man då?
– Jag ska inte säga att ett Iron man är lättare än en vanlig triathlontävling, men intensiteten är inte lika hög eftersom man tävlar i så många timmar, senast hade jag elva timmar och ett par minuter. Därför är det aningen "bekvämare" när pulsen inte blir lika hög, säger han.
Vad har du för förhoppningar på årets tävling?
– I fjol blev jag omsprungen av Andreas Malmsten när det var väldigt kort bit kvar av loppet, det vore kul att få revansch på honom. Men han är en bättre löpare än jag är, så det blir nog svårt.
Var finns det mest tid att tjäna?
– Simningen är kortast och betyder minst, därför tränar de flesta minst på den grenen. Det är på 18 mil cykel och fyra mil löpning som man kan ta igen mycket tid.
Det ställs hårda krav på deltagarna – från tävlingsstart måste de ha klarat av de olika delmomenten inom följande tidsgränser:
Simning: 2 timmar 20 minuter, cykling: 10 timmar, löpning: 16 timmar.