Det är samma vidunderligt befriande känsla varje år. Kål och rotfrukter i all ära, det är bra mat och sådant vi borde äta mer av, inte minst för att rädda vår planet. Men när det nya och ärtigt pigga börja spira i grönsaksdisken – ja, då vaknar både smaklökar och matlagningslusten till liv ur vinterdvalan. Man blir som pånyttfödd när det gäller inspiration och skaparglädje.

Så här års skulle jag personligen kunna äta sparris såväl morgon, middag, kväll. Och när rädisorna knastrar så där läckert och ramslöken färgar skogen med sin gröna vitlöksdoftande heltäckningsmatta – då vill man bara kasta sig över stekpannor och kastruller. Det är i alla fall så undertecknad funkar.

Känsla för grönt

Artikelbild

| Frossa i vårens grönska även på tallriken och passa på att laga en vårmeny med massor av smak och färg.

För att dela med mig av min ystra entusiasm över vårens råvaror har jag därför komponerat en anspråkslös meny. Speciellt med tanke på alla läsare därute med ögon känsliga för grönt. Som den berömda pricken över i:et ingår även vårlamm. Den milda fina lammsmaken som är så typisk för årstiden gifter sig förunderligt väl med grönsaker när de är som spädast.

Hör du till dem som helst undviker kött kan du förslagsvis byta ut lammkotletterna mot halloumi och korta ned tillagningstiden en smula.

Skriv in våren

Till dessert blir det förstås rabarber; mycket mer vår än så kan det ju knappast bli. Och i sällskap med söta maränger, vispad grädde och krämig vaniljglass blir det en njutning som är svår att tacka nej till. Precis som våren själv.

Artikelbild

| Frossa i vårens grönska även på tallriken och passa på att laga en vårmeny med massor av smak och färg.

Hämta lite inspiration, knyck några av recepten eller laga dig igenom rubbet. Huvudsaken är att du skriver in våren i köksalmanackan och passar på att fira dess ankomst med säsongsanpassade råvaror och unnar dig en stund i solen.

Because you’re worth it.

Artikelbild

| Frossa i vårens grönska även på tallriken och passa på att laga en vårmeny med massor av smak och färg.

Kom nyss hem från en helg i Vilnius och är så mätt på både intryck och mat att jag känner mig smått vimmelkantig.

Vilken stad! Vilken underbar blandning av öst och väst! Vilken stolthet! Och vilken mat!

Artikelbild

| Bröd av olika slag är populärt i Litauen.

Det räcker med att smaka på en bit bröd för att bli såld. Det syrliga osötade mörka brödet gräddas på stora plåtar över öppen eld. Sedan knallar man helt enkelt ned till den makalösa saluhallen och köper sig en bit av jättebrödet en gång i veckan. Pålägg eller ej är mindre intressant, brödet är så gott i sig (även om ostutbudet är fenomenalt, det med).

Har släpat hem en ”mini”-limpa på knappt två kilo. En nation som tar sitt bröd på så stort allvar är värd all respekt. Efter att ha varit bosatt i både USA och England vet jag hur svårt det kan vara att hitta bra bröd. Här hälsas gäster däremot välkomna med en liten påse med en brödbit i som ska bringa tur.

Artikelbild

| Mia Gahne skriver om mat varje vecka.

I Litauen har man aldrig ens hört talas om det där med kolhydratskräck. Efter bröd är den näst mest populära matvaran potatis. I alla möjliga och omöjliga former. Rivna och stekta i plättform, tillagade som kroppkakor och fyllda med kött eller keso, serverade som pudding eller korv. Allt går så länge det är potatis med i leken.

Det hela sköljdes ned med suveräna flytande kolhydrater i form av hantverksmässigt lokalproducerad öl. Helt i min stil.

Artikelbild

| Burrata är en krämigare form av mozzarella och passar väldigt bra till stekt sparris. Här med en touch av apelsin, mandel och oliver.

Jag tänker garanterat återvända. Om inte annat så för brödet.