På äldreboendet Kameleonten har förändringens vindar blåst. Det har blivit ett aktiebolag med majoritetsägaren Urban Kavat (Bengt Andersson) som direktör. Han är en blandning mellan en övervintrad pilsnerfilmsdirektör och en samtida riskkapitalist. Nu har han effektiviserat verksamheten i Kameleonten genom att ge personalen stentuffa scheman, byta ut de hemtrevliga möblerna mot saccosäckar och barstolar, satt obegripliga kodlås på alla dörrar i syfte att inskränka de boendes rörelsefrihet och det värsta av allt: installerat en kaffeautomat där de boende tvingas betala för varje kopp med äckligt kaffe de dricker.
Fyra av de boende på Kameleonten, som spelas av Agneta Welander, Ingegerd Andersson, Leif Rudin och Hans Hedman vill ha tillbaka den gamla ordningen. De försöker klura ut en listig plan för att åstadkomma detta, allt medan förberedelser pågår inför Kameleontens 25 årsjubileum.
Eftersom direktören, som är gift, har ett hemligt förhållande med boendets giftaslystna läkare (Lena Jonsson) finns det kanske möjlighet att skaffa en hållhake på honom. Dessutom kan man ju fråga sig vad den återkommande besökaren Sven-Ove (Greger Andersson) har för ärende egentligen?
Som tur är finns de två snälla sköterskorna Lotta (Amanda Hultin) och Iris (Marina Hillerton) på plats och kan styra upp saker och ting. Den unge, eftertänksamma vaktmästaren (Rasmus Hultin) finns också med i soppan som utvecklas efter hand.
Pjäsen "Halabaloo på hemmet" är skriven för ett par år sedan av Högsjö kultur- och teatergrupps egen farsmakare, Micke Andersson på beställning från en teatergrupp i Svennevad. Pjäsen har också spelats i Virserum. När den nu tas upp på hemmaplan har den också fått nyskriven musik.
Ämnet är högaktuellt, men Micke Andersson har bakat in sin satiriska historia i en gammalmodig och rätt fånig farskostym. Dock kan man säga att det fungerar bra i händerna på det rutinerade gänget som står på scenen i Högsjö. Det skrattas i alla fall gott i den fullsatta salongen under premiärkvällen.
Roligast är kanske den lätt dementa brukaren Nancy Fröjd som spelas av Ingegerd Andersson, som blir bättre och bättre vartefter hon blir varm i kläderna. Replikerna är roliga, och när tajmingen och minspelet sitter är det kul och samtidigt respektfullt. I Micke Anderssons manus gör man sig inte lustig över utsatta. Det är alltid Amanda Hultin är också jättebra som undersköterska, hon ser fatiskt ut som om hon tar hand om de boende på riktigt. Hon levererar sina repliker med auktoritet och trovärdighet, men det är med kroppsspråket och blickarna som hon får mig att tänka att jag vill bli omhändertagen av just en sådan ung tjej den dag jag kanske flyttar in på ett äldreboende.
Utan att avslöja för mycket av handlingen i "Halabaloo på hemmet" så slutar dramat lyckligt och publiken som lämnar salongen har knappast med sig någon skavande känsla av att något är fel i svensk äldreomsorg. Visst är farsen en samtidssatir, men den är så snäll att det knappast märks.