Emmy Carlsson och Sussie Lundmark är ridlärare i Katrineholms ryttarförening. Men när Kuriren träffar dem är det på ett av Sveriges stora hästsportcentrum – Strömsholm. Här har de under augusti gått en preparandutbildning för att ta sig till nästa nivå i yrket.
Ridlärare kan man vara på nivå I, II och III efter genomgångna utbildningar och/eller yrkesprov. Sussie Lundmark är på nivå II och Emmy Carlsson på nivå I. Under preparandkursen förbereds de för att ta sig till nästa nivå. När de inte har suttit i sadeln har de andats, pratat och levt hästliv hela dagarna.
– Jag hoppade in några gånger på Trolldal och undervisade, tyckte att det var kul och gick grundutbildningen. Jag blev klar vårterminen 2012 och har jobbat på Trolldal sedan dess, berättar Emmy.
Emmy och Sussie har bara positivt att säga om preparandkursen. De är överens om att ridningen har varit roligast under kursen. Kursdeltagarna, tio till antalet, arbetar alla som ridlärare och har utbytt erfarenheter och idéer med varandra.
– Att få rida så bra och välutbildade hästar har gett mycket, säger Emmy.
Emmy är tävlingsryttare i dressyr upp till medelsvår A. Det i kombination med några års arbetslivserfarenhet gör att hon känner det som en naturlig utveckling att ta sig till nästa nivå. Yrkesprovet väntar när tillräckligt många anmält sig. Då är det upp till bevis. Under tre dagar ska Emmy visa prov på sina kunskaper i teori och praktik när det gäller hästhållning och ridning. Hon ska hålla grupplektion, och visa sina egna färdigheter i både hoppning och dressyr.
– Inspirationen jag fått under kursen tar jag med mig hem till Katrineholms ryttarförening, säger Emmy.
För dressyrryttaren Emmy har hoppning varit utmaningen medan Sussie som är hoppryttare i grunden i stället lider av prestationsskräck i dressyrdelen. Gemensamt hade de respekten för terrängbanan som skulle avverkas.
– Jag var livrädd innan, men överlevde och hade jättekul, säger Sussie som känner att hon behöver fler dressyrtimmar innan det är dags för yrkesprov.
Emmy och Sussie säger att ridläraryrket är kul, men dåligt avlönat.
– Ibland är jobbet en riktig egoboost, med ungar som älskar en, säger Sussie.