Det har snart gått tre år sedan Jeff Lindström från Katrineholm blev antagen till den prestigefyllda utbildningen vid Stockholms dramatiska högskola. Med föreställningen "X" gör Jeff sin slutproduktion och praktik som skådespelare.
"X" regisseras av Farnaz Arbabi som gjort flera hyllade föreställningar på olika scener de senaste åren, som "Ungefär lika med" på Dramaten och "Jag ringer mina bröder" på Kulturhuset Stadsteatern. Farnaz Arbabi är också konstnärlig ledare för Unga Klara.
– Vi är 14 i ensemblen, men hela teamet är på 30-40 personer. Det är fantastiskt att få arbeta med proffsiga scentekniker, kostymörer och ljus- och ljudtekniker. Och Farnaz Arbabi känns formulerad och trygg, säger Jeff.
"X" har redan före premiären uppmärksammats stort i medierna för sitt starka, politiska budskap. Pjäsen är ett collage av scener ur historien och samtiden som högst sannolikt kommer att vända upp och ner på bilden av Sverige, landets historia och svenskhet hos många i publiken.
Det handlar till exempel om Sverige som kolonisatör, som motor i slavhandel och föregångsland inom rasbiologi, vardagsrasism och identitet.
De flesta på scenen är Jeff Lindströms kurskamrater och alla gör många olika roller. Jeff gör flera roller som priviligierad vit man, i sammanhanget något av bad guys.
– Jag är väl egentligen en good guy, att spela "skurken" ger mig massor, det är fantastiskt att få tänja på mina gränser och gå in i en roll och vara fruktansvärd, säger Jeff.
Cirka 50 föreställningar ska de spela på Unga Klara innan de tar uppsättningen till Scenkonstbiennalen i Malmö, där den ska spelas två-tre gånger.
Efter det blir det examen, och kan Jeff presentera sig som formellt utbildad skådespelare.
– Det finns ju den inre kampen om huruvida man kan kalla sig skådespelare, det kommer kanske att gå lite upp och ner över tiden, men jag kommer att kalla mig för skådespelare, säger han.
Utbildningen var på många sätt inte alls som han tänkte sig när han sökte den.
– Jag hade tydliga föreställningar om hur det skulle vara. De byggde mycket på intervjuer med etablerade skådespelare och berättelser i program som "Stjärnorna på slottet". Men det handlade ju mest om människor som utbildats på 1970- och 80-talen, då det var en mer kollektivistisk anda.
Dagens individualistiska samhälle avspeglas så klart i skådespelarutbildningen och Jeff känner att han fått fokusera mycket på de egna tankarna och jaget.
– Det jag har fått med mig är ett eget förhållningssätt till skådespeleri, säger han.
En annan sak han kan konstatera när han tittar i backspegeln är att han trodde att allt skulle vara svårare än det faktiskt var.
Det kan delvis ha att göra med Jeff Lindströms bakgrund. Trots att han är yngst i klassen, 24 år, kom han till skolan med massor av erfarenhet av att stå på scenen. Han började sjunga för publik som femåring, och har även gjort revy, dansat, spelat musikal och ambitiös amatörteater.
– Det har varit ett bra bagage, jag hade lärt mig att jobba kollektivt och var van vid publik. Jag visste vad mötet med publiken ger, jag hade hunnit tänka på vad en publik är och vad den förväntar sig.
Hans uppväxt och erfarenheter från Katrineholm har också inneburit att han umgåtts mycket med vuxna, det har varit en trygghet att veta hur man för sig i ett rum med kulturmänniskor, att kunna delta i diskussioner och ha skaffat sig allmänbildning.
– Det här är en vuxen bransch, konstaterar Jeff.
En annan sak han bär med sig från småstaden är en viss naivitet, och den är han tacksam för.
– Det är skönt att koppla bort det där med vassa armbågar, säger Jeff, som ser med tillförsikt på framtiden som skådespelare.
– När jag ser mig omkring så rullar det på för folk.
Jeff tänker helt enkelt jobba på.
– Det är väl bara att fortsätta och se till att lusten att göra saker och skapa inte dör ut. Det gäller att behålla gnistan!