â Jag stod dĂ€r bakom kassan och bara kĂ€nde, "this is it". Jag sĂ„g mig sjĂ€lv, jag sĂ„g kunden, jag sĂ„g mig servera. Det var samma kĂ€nsla som nĂ€r jag reste till sverige första gĂ„ngen, i februari 2007. Jag kommer ut frĂ„n Arlanda och Ă€r pĂ„ vĂ€g in i en taxi, det Ă€r vinter och jag blickar ut över fĂ€lten och bara vet â hĂ€r ska jag bo, minns Petruta Mirela Dobre.
Hon och maken Eugene Temnikov bor sedan tio Är tillbaka i Skebokvarn och hÀromveckan köpte de det tidigare bed and breakfast-kaféet, Johannisdal, utmed vÀg 53.
Projektet kommer de att fasa in stegvis i sina liv. BĂ„da arbetar för tillfĂ€llet med IT pĂ„ ett större företag i SödertĂ€lje â Ă€ven om hemmet i Skebo har blivit deras arbetsplats pĂ„ heltid sedan pandemin svepte in för knappt tvĂ„ Ă„r sedan.
â Vi tar över den första mars nĂ€r sĂ€songen inte Ă€r helt igĂ„ng, sĂ„ vi har nĂ„gra mĂ„nader pĂ„ oss att komma igĂ„ng, sĂ„ nĂ€r sommaren kommer ska vi vara helt "up and runing", förklarar Petruta Mirela Dobre innan maken lĂ€gger till:
â Tanken Ă€r att vi inte ska sluta med vĂ„ra jobb pĂ„ en gĂ„ng, vi börjar med det hĂ€r som en hobbyverksamhet, vi har ju lĂ„n, rĂ€kningar och tre barn att tĂ€nka pĂ„.
IdĂ©n om att driva nĂ„got eget har visserligen funnits i bakhuvudet under en lĂ„ng tid, men efter fjolĂ„rets semester kĂ€nde de bĂ„da att det var svĂ„rare Ă€n vanligt att gĂ„ tillbaka till jobbet. Med ens började de finkamma marknaden efter bed and breakfasts-verksamheter, kafĂ©er och motell med ett kikarsikte som strĂ€ckte sig Ă€nda ned till Ăstergötland. NĂ€r Johannisdal vĂ€l dök upp var kĂ€nslan att saken var avgjord och drömmen nĂ€ra.
â Det Ă€r spĂ€nnande, skrĂ€mmande och nytt. Idag Ă€r vi en del av ett stort företag och styrs av allting ovanför. Nu kan vi prova, testa och har frihet att ta egna beslut, sĂ€ger Eugene Temnikov.
Att Petruta Mirela Dobre har en personlighet fylld av bÄde snack och verkstad Àr inte heller en nackdel nÀr drömmar ska till att besannas.
â Jag tycker om bra service, det Ă€r viktigt för mig. Varje gĂ„ng vi gĂ„r nĂ„gonstans Ă€r jag kritisk: över vad man fĂ„r och vad man betalar för. Det mĂ„ste finnas en balans Och nĂ€r det inte Ă€r det, sĂ„ tĂ€nkte jag alltid att jag kan göra det hĂ€r bĂ€ttre sjĂ€lv, sĂ€ger Petruta med ett leende.
Det första Äret ser de bÄda som ett provÄr , utan större förÀndringar mot hur verksamheten tidigare har sett ut. I fortsÀttningen Àr dÀremot planen att bara lÄta fantasin och besökarnas vilja sÀtta grÀnserna.
â Det Ă€r en plats med historia. Det lockar att ta över och fortsĂ€tta med nĂ„got som funnits sĂ„ lĂ€nge, sĂ€ger Eugene Temnikov, för att sedan lĂ€gga till:
â Men det Ă€r ocksĂ„ viktigt för oss att förstĂ„ vad som behövs pĂ„ just den platsen.
Trots att de bÄda kÀnner en oro över att Johannisdal skulle kunna gapa tomt framöver, har de likvÀl lÄngsiktiga planer pÄ att gÄ ned i tid frÄn sina nuvarande arbeten och lÀgga mer av den pÄ Johannisdal. Förhoppningar om att lyckas locka in 53:ans bilister och mer lÄngvÀga gÀster Àr inget de saknar.
Dels för att de tror hemestrandet och viljan att upptÀcka Sverige snarare Àn uttalandet kommer att hÄlla i sig framöver, och dels för att makarna Àr beredda att göra vad som krÀvs.
â VĂ„ran styrka Ă€r att vi inte har en frusen vision, vi Ă€r flexibla. Det finns alltid nĂ„gonting som kunder behöver, man mĂ„ste bara lyssna och identifiera det, sĂ€ger Petruta Mirela Dobre.