Björkvik

Sedan i januari har ett 50-tal lamm fötts här på Danbyholms gård i Björkvik. De senaste två är bara några timmar gamla när tidningen kommer på besök. De ligger tillsammans med sin mor i ett hörn och spanar nyfiket.

Runt omkring dem flockas deras ännu nyfiknare kompisar. Varken tackor eller lamm har något emot att reportageteamet trampar runt och klappar och tar bilder. När vi inte ser upp tuggar ett av lammen på reporterblocket.

Artikelbild

| Fåren kan hela vintern välja om de vill vara inne eller ute.

Så här i påsktid är det många som efterfrågar lammstek. Lammen som föds upp på Danbyholm slaktas på närbelägna slakterier och köttet säljs i den egna gårdsbutiken. Men lammen som springer runt våra fötter den här dagen kommer inte att hamna på påskbordet. De är alldeles för små.

– De är 7–8 månader när de slaktas, så de här är inte färdiga, säger Conny Pettersson.

Annars är det fårskinnen som ger bäst lönsamhet med uppfödningen. På Danbyholm finns flera olika raser av får, för att få fram fina skinn.

Paret Anita och Conny Pettersson har haft fåruppfödning sedan 2013.

Artikelbild

| Anita och Conny Pettersson har 50–60 tackor och lika många lamm på Danbyholms gård. Flasklammet Herbert är extra tillgivet.

– Det är så mysigt med får och de har så härliga personligheter, säger Anita Pettersson.

Runt henne springer hela tiden lilla Herbert. Han föddes för fem dagar sedan av en tacka som inte ville veta av honom. Så Anita flaskmatar Herbert fyra gånger om dygnet för att han ska klara sig.

Artikelbild

| Yngst i lagårn är den här krabaten, som föddes natten innan Kuriren var på besök.

Resultatet har blivit en pigg och inte minst tillgiven krabat. Vilket är på gott och ont.

– Gör man dem för tama så står de på kökstrappen på morgonen och vill ha mat, säger Conny Pettersson.

Artikelbild

| Flasklammet Herbert skuttar glatt runt, trots att hans mamma inte vill veta av honom.

Ett annat problem uppstår när det är dags att skicka lammen till slakt.

– Då vill jag inte vara med, säger Anita.

Men inte bara Herbert är tam, utan hela fårflocken är harmonisk och lugn, trots att det är okända människor på besök.

Att fåren är så lugna och trygga är en förutsättning för att exempelvis kunna ta emot grupper av barn som paret Pettersson ibland gör. Då kan man inte ha aggressiva baggar som ska stångas.

– Att låta barnen komma hit och träffa djuren skapar en större förståelse för varifrån maten kommer. Vi vill inte hymla med att lammen ska ätas, men vi vill att de ska ha ett schysst liv.

Fåren kan fritt välja om de vill vara inne i lagården eller gå ut i inhägnaden utanför.

Alla i fårskocken nöjer sig dock inte med den tilldelade hagen. Flera av lammen har rymt och springer runt utanför staketet och till och med ute på veteåkern.

När Herbert och de andra minstingarna vuxit till sig lite, släpps hela gänget ut på sommarbete på en halvö i närheten.

– Det blir så fint där när de betar, säger Anita Pettersson.