Psykisk ohälsa talar vi mycket om i dag. Larmrapporterna om ökade sjukskrivningstal kommer regelbundet och ständigt levereras nya rön och uppmaningar om hur vi bäst kan förebygga och bota lindrigare depressioner och utmattningssyndrom. Vi ska motionera, meditera, sluta stressa, koppla av och gå i kbt-skolor på nätet.
Om vi tänker positivt, hittar oss själva och lär oss att säga nej och njuta av stunden kanske vi kan undgå det där onämnbara som trots allt vi vet fortfarande är tabubelagt och omgärdat av föreställningar hämtade ut filmer som "Gökboet", eller ännu äldre bilder av skallmätningar, tvångströjor, och lobotomier.
Men för dem som verkligen drabbas av psykiskt sjukdom gör varken carpe diem-råd eller fördomar om hur vården går till någon nytta.
Den som vill ha perspektiv på dagens psykiatriska vård, är intresserad av 1900-talshistoria eller bara vill se fantastiska fotografier och ta del av gripande, autentiska berättelser ur människors liv, ska absolut bege sig till Multeum i Strängnäs och se utställningen "Ont i själen och överallt".
Utställningen är ett samarbete mellan Sörmlands museum och kulturförvaltningen i Strängnäs och bygger till stora delar på foton tagna i slutet av 1920-talet av patienter som vårdades på Nyköpings hospital. Ingen vet vem fotografen är, och det finns inga namn på patienterna som porträtterats. Bilderna hittades i en låda i Landstingsarkivet.
– Det var 300-400 bilder totalt i lådan. Jag vill tro att det var en fotokunnig läkare som såg patienterna som människor som har tagit bilderna, säger Katja Sinn, museiantikvarie i Strängnäs kommun som producerat utställningen tillsammans med Karl-Johan Cottman från Sörmlands museum.
Utöver porträtten visar utställningen interiörer och berättelser om vården som bedrevs på Sundby sjukhus i Strängnäs som var alldeles nytt på 1920-talet och Nyköpings hospital som hade rötter i 1700-talet.
Skillnaden i själva vården mellan var inte så stor som man kan tro mellan det gamla och det nya sjukhuset, utifrån de journaler Katja Sinn har studerat.
1920-talet var en tid då det hände mycket inom psykiatrin.
– Man blev mer vetenskaplig och det kom nya idéer och att patienterna skulle trivas och ha det naturskönt och få frisk luft. Det skulle bidra till tillfrisknandet. Några egentliga mediciner hade man inte. Dem använde man mot kroppsliga symptom, säger Katja Sinn.
En central sak i utställningen är järnsängen som kommer från Sundby sjukhus. På fotona ser man att patienterna tillbringade mycket tid i sängen i stora sovsalar. Vila var en viktig del av vården, och när patienten blev bättre fick han eller hon börja arbeta. Vid Sundby bedrevs jordbruk och trädgårdsskötsel, man hade verkstäder och tillverkade saker.
I journalerna har Katja Sinn och hennes kollega hittat intressanta och gripande berättelser. Läkarna har ibland citerat patienterna eller deras anhöriga.
I utställningen finns journalutdrag från vården av sex patienter. Tre män och tre kvinnor, Anders, Linnea, Karl, Anna, Johan och Emma.
Att nu, nästan hundra år senare kunna läsa patienternas egna ord eller förtvivlade frågor från anhöriga är en stark upplevelse, även om tonen i anteckningarna är saklig och respektfull.
Några tillfrisknar och får åka hem, några blir kvar hela livet.