Enligt VÄrdförbundet kommer larm frÄn hela landet om brist pÄ skyddsutrustning och oro bland personal som vÄrdar coronasmittade. I Region Sörmland syns dock inga sÄdana tecken, sÀger Magnus Johansson.
â Vi har utrustning och fortsĂ€tter fĂ„ leveranser. Vi behöver hela tiden fylla pĂ„ och det Ă€r ett intensivt arbete att fĂ„ ut utrustningen till alla enheter som behöver den. Men just nu finns inget som tyder pĂ„ att det inte skulle fungera.
Regionen följer, enligt Magnus Johansson, WHO:s rekommendationer kring skyddsutrustning fÄr vÄrdpersonal.
â Om patienten Ă€r bekrĂ€ftad covid-19 ska man ha ett stĂ€nkskydd, munskydd, lĂ„ngĂ€rmad skyddsrock och handskar. För vissa typer av ingrepp dĂ€r det kan bildas sĂ„ kallad aerosol ska man ha andningsskydd i stĂ€llet för munskydd.
Karin Frisell, medicinskt ledningsansvarig pÄ intensivvÄrdsavdelningen (IVA) pÄ MÀlarsjukhuset delar uppfattningen att personalen har tillgÄng till den skyddsutrustning de behöver.
â IntensivvĂ„rden upplever ingen brist. Vi Ă€r nöjda med tillgĂ„ngen pĂ„ skyddsutrustning och litar pĂ„ att vi fĂ„r det vi behöver, sĂ€ger hon.
En anstÀlld pÄ kvinnokliniken som vill förbli anonym sÀger till tidningen att personalen dÀr oroas över bristande skyddsutrustning. Detta efter en hÀndelse för ett par veckor sedan dÀr en kvinna kort efter förlossningen bekrÀftades smittad.
â Hon sa att hon hade varit sjuk i flera veckor, men lĂ€karen tyckte att vi var knĂ€ppa som ville skydda oss. Det var âabsolut inte coronaâ, men vi fick ta ett prov i alla fall. Mycket riktigt var provet positivt.
â IVA och akutsjukvĂ„rden har all skyddsutrustning, men vi Ă€r vĂ€ldigt utsatta. Vi arbetar nĂ€ra inpĂ„ unga kvinnor som ofta kan ha lindriga symptom. Jag kan inte tala för alla, men mĂ„nga kĂ€nner sig rĂ€dda och oroliga.
Lena Lindh, avdelningsordförande pÄ VÄrdförbundet i Sörmland, kÀnner till förlossningen med den smittade mamman. Hon konstaterar att födande kvinnor kan uppvisa symptom som pÄminner om corona, dÀribland förhöjd temperatur, hosta och slemhinnor, och att det dÀrför kan vara svÄrt att avgöra.
â Som barnmorska arbetar man vĂ€ldigt nĂ€ra inpĂ„ mĂ€nniskor. DĂ„ borde man ha ordentliga riktlinjer för vilken skyddsutrustning som gĂ€ller, sĂ€ger hon.
Hon poÀngterar samtidigt att hon inte fÄtt nÄgra indikationer pÄ nÄgon utbredd oro bland vÄrdpersonalen eller att det skulle rÄda brist pÄ skyddsutrustning.
â Personalen pĂ„ vĂ„ra sjukhus fĂ„r Ă€n sĂ„ lĂ€nge anvĂ€nda den utrustning de behöver och det verkar inte finnas nĂ„gra restriktioner kring anvĂ€ndningen. TvĂ€rtom vet jag att man fĂ„tt gehör för en del önskemĂ„l.
Bland annat har personal som trÀffar patienter med grova luftvÀgssymptom men som inte Àr konstaterat sjuka, och dÀrför inte behöver ha lÄngÀrmat, uttryckt oro över att behöva jobba i kortÀrmat.
â Man framförde en önska om att fĂ„ ha lĂ„ngĂ€rmat. Arbetsgivaren valde att bemöta medarbetarnas oro och de fick igenom det. Det tycker jag Ă€r positivt.
Hon har dÀremot mÀrkt av en oro bland sjuksköterskor som snabbt behövt stÀlla om frÄn specialiserade mottagningar till att arbeta pÄ de nyöppnade covid-19-avdelningarna.
â Det Ă€r helt nya arbetsgifter och rutiner att gĂ„ frĂ„n att jobba pĂ„ en ögon- eller hudmottagning till en avdelning med de hĂ€r smittsamma patienterna och skyddsutrustning som ska pĂ„ och av. Jag sĂ€ger inte att nĂ„gon gör fel, men det Ă€r en tuff omstĂ€llning.