Från den ursprungliga idén till en genomförd dag som finns med i almanackan var steget mycket längre än vad Christina Goulding kunde föreställa sig.
Det var en hel del dokumentation och pappersexercis för att slutligen få i genom förslaget, men i dag firas verkligen busschaufförernas dag i Sverige. Och det för tredje året i rad.
– Nu gäller det bara att den inte faller i glömska, säger Christina Goulding, som i sällskap med kollegan Maria Estemyr har flera praktiska exempel på hur dagen borde firas.
– Fast egentligen räcker det med att du bjuder på en kopp kaffe, säger Christina. En kopp gott kaffe är alltid välkommen.
På just denna punkt är inte Christina och Maria riktigt överens. Maria blir tvungen att tacka nej. I alla fall om hon är på jobbet.
– För min del räcker det med att du tittar upp och säger hej eller god morgon när du kliver ombord. Det tycker jag är trevligt och det kan rädda hela min dag.
Christina nickar instämmande:
– Det här är själva idén med dagen. Vi vill gärna att du gör det miljömedvetna valet och väljer bussen för att ta dig till skolan, jobbet, sjukhuset eller konserten. Men vi vill också att du ser oss.
Busschauffören har en mycket speciell arbetsplats, och jobbarkompisarna hälsar man nästan bara genom en nick, eller en vinkning genom vindrutan till den mötande bussen, eller under en snabb rast mellan arbetspassen.
Annars är det ett ensamt jobb och ett ganska utsatt sådant.
Sedan man drog undan kontanthantering på bussarna inträffar förstås inga rån längre, men andra, nästan, lika stressande situationer kan uppstå ändå.
– Det beror alldeles på vem man möter, säger Maria Estemyr. Har man otur så träffar man på den där besvärliga resenären som väldigt grundligt vill gå till botten med varför du är tre minuter försenad, och varför i stort sett alla busschaufförer är fullkomligt omöjliga på att passa några tider alls.
– Lyssna på de detaljerna en dag där det råder blixthalka och man får kryssa sig mellan snöröjare och bilister som ohjälpligt halkar omkring.
– Då vill det till att du har prickat din pedagogiska toppform riktigt ordentligt.
Att det kan vara ett utsatt yrke syns i statistiken över överfall i polisregistren.
Senast i höstas inträffade ett överfall där två ynglingar levde rövare ombord på bussen och som misshandlade chauffören då han berättade att de var tvungna att kliva av.
Både Christina Goulding och Maria Estemyr har flera kollegor som kan vittna om andra händelser som de hellre varit utan.
– Det händer förstås att vi får en och annan passagerare som fyller en med obehagskänslor, säger Maria och väljer orden noggrant.
– Men det hör till ovanligheterna. De allra flesta är mycket trevliga och några av dem tvekar inte ett ögonblick från att hälsa när de kliver ombord.
Det är bevis nog för att saker och ting blir bättre och bättre.