Brister i djurskydd vid slakt kan gå till åklagare

Precis som på stora slakterier finns veterinär från Livsmedelsverket på plats på Långlid gård utanför Gnesta inför slakten för att kontrollera att djuren mår bra. Djurskydd kontrolleras liksom den slaktade kroppen för att säkerställa att köttet är säkert för konsument.

Och djuren mår bra, konstaterar veterinär Bashaar Hassan.

– Fördelen här är också att de slipper transporten till slakt. För djuren är det absolut bra, transporten är alltid ett påfrestande moment, säger han.

Det händer att djur som kommer med transporten till slakteriet har skador eller ser ut att ha lidit av andra orsaker. Länsstyrelsen i Sörmland underrättas i de fall djuren kommer från gårdar i länet. Enligt djurskyddslagen ska djur som är sjuka eller skadade ges nödvändig vård av veterinär eller avlivas omedelbart om skadan är svår.

– Det vi gör när vi fått in en anmälan är att åka ut till besättningen och se om det finns fler djur som inte mår bra eller om det finns andra problem, säger Monica Ängehult, djurskyddsinspektör på länsstyrelsen.

I allvarliga fall anmäls händelsen till åklagare. Ett exempel är den ko som kom till slakteriet med ett 15 centimeter långt sår och svullnad under käken i november förra året. Veterinären bedömde att skadan var åtminstone flera dagar gammal, kanske veckor, och att djuret hade utsatts för onödigt lidande. Polisen inledde förundersökning och ärendet ligger på åklagare Ola Björstrands bord.

– Generellt inleds alltid förundersökningen som djurplågeri alternativt brott mot djurskyddslagen, säger han.

Många gånger är det svårt att bevisa om skadorna har uppkommit under transporten eller på gården. Om det går att fastställa och om inte handlar om att någon medvetet har plågat djuret utan mer om bristande koll på djuret kan straffet bli en företagsbot till lantbrukarens företag eller transportföretaget, beroende på vem som anses skyldig.

I fallet med kon som kom till slakteriet med en fraktur på bäckenet har Ola Björstrand dock lagt ner förundersökningen, just för att det inte gick att avgöra vem som var ansvarig.

– Det gick inte att säga om det var bondens eller transportörens fel.