– Jag heter Frank Andersson, säger Michael Alonzo och flinar när jag ber om att få ta en bild någon halvtimme efter att han tilldelat publiken en fenomenal konsert, intensiv som en käftsmäll, tillsammans husbandet The Baditudes.
Alonzo har ett förflutet i KSAB, alltså Kurt Sunes Med Berit (eller om det är Kuken Sitter Mellan Bena), och spelar annars i det opolitiskt korrekta bandet Alonzo och Fas 3. Han är en av upphovsmännen till En slemmig torsk, min favoritlåt på lågstadiet som faktiskt låg på svensktoppen och släpptes 1980 på albumet Aktion. Samma år föddes DUD, alltså musiknätverket Drag Utan Drog som blev navet i en närmast mytomspunnen punkrockepok i Katrineholm.
– DUD fångade upp en längtan efter att få spela musik utan krav, även om det låter skit. Det var väl när Ebba Grön och Dag Vag kom hit och visade hur musik kunde låta som banden började repa, förklarar Mats Carlsson som var med när det startade och idag jobbar med musik i skolan.
DUD lyckades skapligt med att göra kultur som gjorde ungdomarna fulla och höga utan alkohol och andra substanser, men för att kunna återskapa magin i lördags, 35 år senare, hade många av de närvarande druckit en hel del alkohol. Tiden har förvandlat Rockholmspunkarna till medelålders människor – de har krånglat sig in och ur yrkesroller, relationer och familjer och kanske fått makt och inflytande över det samhälle de en gång var med och skakade i grunden.
Rockholmarna har mycket att berätta om den gamla goda tiden. Om hur de jobbade ideellt med att arrangera konserter och rådda runt med artister och instrument. Om hur de själva spelade och inspirerades av besöken av de stora banden som gjorde Katrineholm till musikstad.
Under hela kvällen exploderar livemusiken från scenen och det är idel musikaliska återföreningar. Hårt arbetande husbandet The Baditudes, med Eskilstuna-Kurirens Jörgen Bröms som gitarrhjälte, hinner också få finbesök av programledaren och tv-personligheten Joppe Pihlgren (Docenterna) och Hasse Ekström från Grisen skriker. Kvällen avslutas med att alla artisterna samlas på scenen och sjunger Sveriges alternativa nationalsång, alltås Blå tågets Staten och kapitalet. Som på vilken firmafest som helst, fast alldeles på riktigt.