Det var något som satt kvar i kroppen då jag satt i bilen och tuffade tillbaka till Katrineholm efter att ha sett musikteatern "Anna på Fridhem". Först senare insåg jag vad det var. Den smittande spelglädjen, de rusigt glada sångnumren och den vackra miljön på Fridhems nyöppnade friluftsteater i Sköldinge hade gjort mig glad.
Historien om Anna Möller på Fridhem, den sista prästänkan på platsen med stort engagemang för kvinnosaken, är ett löst sammanhållet kollage av scener som regissören och författaren Bosse Ekman tåtat ihop. Det bärande kittet i berättelsen, som tydligen inte har så värst mycket sant över sig, är det pärlband av mer eller mindre kända melodier och sånger som kryddar anrättningen.
Vad sägs om Owe Thörnqwists "Vad har du gjort med mig", Doris Days 50-talshit "Que sera sera", Jan Malmsjö-klassikern "Vår bästa tid är nu" i en version med raden "Min bästa vän är du" och Lasse Berghagens "Teddybjörnen Fredriksson" omdöpt till "Sven-Göran Eriksson". Alla låtarna mer eller mindre omsnickrade av Bosse Ekman.
Upplägget av pjäsen känns aningen gammaldags – till en början: Publiken sitter i en fin skuggig gräsbacke och har bra uppsikt ner över scenen, liksom över det sommarvackra landskapet bakom med böljande sädesfält och grön skog. Dånet från riksväg 55 drar till sig en del uppmärksamhet till en början, men när väl spelet börjar, med utmärkt ljudläggning för övrigt, så sugs man obönhörligt in i den mustiga spelglädjen.
Skådespelarna är alltigenom förstklassiga, både i spel och sång. Vad sägs om Arne Eklöfs torra präst med gestapoutseende eller hans sossepotentat Gustav Möller från 30-talet som stelt rör sig bland de båda mjukmysiga danserskorna Ida Pettersson och Frida Blomkvist. Tillsammans utgör kontrasterna mellan stela gubbar, å ena sidan, och förtrollande glada flickor, å andra sidan, ett dynamiskt kraftpaket som får hela musikteatern att stråla av lycka. Och då är det bara ett genrep som Kurirens reporter har tittat på där det var mycket glest bland sätena.
Icke att förglömma är naturligtvis huvudrollen som Anna, som spelas av den käcka Lena Sirrewius med ett utseende som det anstår en riktig comédienne. Hon är nästan i en klass för sig, en gladlynt och kraftfull Madam Flod i torparidyllen. Sen är det märkligt hur bra ett dragspel kan låta mitt i allt det här. Sune Werner får nästan klaveret att fylla det som annars en hel orkester lyckas med där han avslappnat sitter som en gammal fiskargubbe och lirar loss.
En given succé om publiken vågar sig dit till premiären den 11 juni.