Fem fina inslandshästar har hon sitt stall. Som mest hyste hon 14 hästar under de intensivaste åren på Fagerbjörk. I många år ordnade hon handikappridning och turridning med utgångspunkt från den egna gården.
Det har blivit tid att trappa ned för Lisbet Ryding; hon är pensionär och vill ägna sig åt barnbarnen.
— Nu rider jag mest för mig själv. Jag kan ta med två personer ut, berättar hon.
Förr gick helgerna åt till ridningen, nu vill hon ägna dem åt barnbarnen.
Lisbet Ryding och hennes man flyttade till Fagerbjörk 1986. De har rotat sig och värnar och vårdar gården och omgivningarna. Nyligen har de renoverat en bod från 1700-talet.
— Sen vi flyttade hit har min man jobbat i Stockholm, varje dag. Jag tycker det är lite häftigt att han till och med har kunnat pendla till Bryssel över dagen, att man kan bo så här, säger hon.
Det berättar hon gärna för dem hon kommer i kontakt med, bland annat många stockholmare.
— Här finns det plats, säger hon apropå bostadsbristen i städerna.
Själv har hon haft ett kommunalt jobb, som innebar att hon fick ta emot många klagomål, berättar hon. Hästarna och turridningen var motvikten.
— Det här är bara roligt, alla är så glada, det var en väldig kontrast.
Det hela började 1993.
— Det var de i handikappverksamheten i Flen som frågade. I drygt tio år jobbade jag med handikappridning. Jag hade väldigt bra hästar, de var så lämpliga och de var så trevliga. Det blev turer av det, förklarar hon.
Numera är det långt fler som har islandshästar. När Lisbet Ryding började med ridning spred det sig och folk ringde från Stockholm och frågade om de kunde komma.
Lisbet Ryding vet att många uppskattar landsbygden. Myndigheter och beslutsfattare måste värna det som finns där anser hon. Infrastrukturen måste fungera framhåller hon.
— Det har inte blivit bättre med åren. Det går knappt att ringa. Att försöka gå ut på internet är ett säkert sätt att bli irriterad.
Samtidigt är Fagerbjörk ett ställe att koppla av på för jäktade stadsbor. Man kan hyra hus och bada spa.