Katrineholms ryttarförening har fått en ny ordförande i Annika Skoogh. Språkläraren från Kunskapsskolan som stack iväg på ett fyra månader långt äventyr för drygt 20 år sedan.
Då for hon till Tyskland, Frankrike och England och bodde bland lokalbefolkningen och den redan språkintresserade Annika bestämde sig då för att hon ville utbilda sig till lärare.
Det är också där man hittar henne i dag, bakom katedern i Kunskapsskolan. Där får eleverna lära sig franska och engelska av fröken Skoogh, som egentligen är fru Skoogh, eftersom hon är gift med Ronny Skoogh.
Annika är inte den som förhäver sig när det gäller att framhålla sig själv. Snarare backar hon en aning och låter andra få cred för jobbet de utför.
Ett sådant exempel är den nyligen avverkade loppisen på Vikatippen som hon hyllar styrelsemedlemmarna Mikaela Melin och Mia Heinonen för.
– Jag vet inte exakt hur de fick nys om att man kunde ordna en loppis på Vikatippen med kastade grejer som sorterats av personalen. Det var Annette Karlsson som informerade oss i styrelsen om det och det lär ju nästan overkligt bra, säger Annika.
Men verklighet har det blivit av den mycket goda idén och vid första tillfället i mars drog KRF in 23 000 kronor. Vid andra tillfället i maj mer än fördubblades vinsten till över 50 000.
– Vi har på två loppisar dragit in 74 000 kronor och vår målsättning var att köpa in en häst som vi kan använda när handikappade vill rida, säger Annika stolt.
De pengarna borde räcka till en riktigt fin häst, ja, kanske med till två, men hur exakt pengarna ska användas blir antagligen en sak för verksamhetschefen Annette Karlsson.
Att det blivit hästar för Annika var egentligen en självklarhet redan från tidiga barnaår.
– Jag och en kompis fick en ponnyhäst när vi slutade sexan och sedan dess var jag fast i det här intresset för hästar.
– Jag kommer ihåg när vi köpte den i Björkvik och så red vi hem från Björkvik till Forssjö, det var en korsning mellan fjording och russ. Men köpet höll på att spricka, för när vi kom till bron vid sågen så vägrade hästen att gå över och det fordrades mycket kraft från några starka män innan de kunde dra honom över bron och vi kunde ta vår häst till stallet vid Gropängen, skrattar Annika.
Minst tre timmar per dag ägnar hon åt att vara i stallet och bland annat pyssla om den egna hästen Braiton, 16 år.
På frågan om vad som så roligt med hästar, om det är hoppning eller dressyr så kommer svaret direkt:
– Det är dressyr, jag är lite för feg för att hoppa. Är rädd för att ramla av.
Men samtidigt reagerar hon på sitt eget svar och ändrar sig delvis.
– Jag har ju ett motto om att man alltid ska prova på det man är rädd för, så kanske att jag får ta mig i kragen och börja hoppa, funderar hon.
Under samtalets gång kommer vi in på jämförelser mellan olika sporter och det är nog tyvärr så att ridsporten tillhör de dyraste sporterna. Mycket beror förstås på om man har egen häst eller inte.
– Men visst om jag räknar stallplats, foder och spån, veterinär, hovslagare, försäkringar och utrustning, med mera, så nog ligger det nog på en 3 000 kronor i månaden. 36 000 om året i skattade pengar, fortsätter hon och suckar:
– Det är inte undra på att tonårsdöttrarna gnäller om att vi skulle kunna åka utomlands flera gånger om året i stället för det här, säger hon och skrattar.
Maken då, rider han?
– Nej, knappast! Han är livrädd för hästar, han går inte ens in och tittar på dem. Men han hjälper till och kör hö, det är han bra på.
Nu är den här säsongen snart slut och det är dags att börja titta på nästa säsong.
– Det ser bra ut, vi är nästan fullbokade med läger på hemmaplan. Arbetsåret slutar med ett läger för hästarna sedan blir det sommarbete i juli och sedan börjar vi med ett uppstartsläger i augusti. Så hästarna får vila helt från ryttare en månad.
Är det dressyr- eller hoppläger?
– Det är kombinerade läger. Eleverna ska både lära sig att hoppa och rida dressyr och det är likadant för hästarna. Vi har inga specialhästar utan de kan både sakerna. Hästarna vinner på den allsidiga träningen som det innebär för dem.