Hon har hästar på gården, håller i trådarna i ridklubben hon startade för några år sedan och hon är tävlingsledare för sommardressyren på Ericsberg.
Anna-Lena Fällman bor sedan några år på en mindre lantgård strax utanför Katrineholm. Hon hade spanat in huset under en lång tid och hoppades att det skulle bjudas ut till försäljning. När det väl gjorde det och det var visning var hon och familjen i Grekland. Men de lyckades ändå till slut bli de lyckliga ägarna bland de 15 intresserade.
Under samma år som flytten startade hon Västra Sörmlands Sportryttarförening. Hon tyckte att det satsades för dåligt på de privata ryttare i Katrineholms ryttarförening där hon hade varit verksam under flera år.
– Jag var tvungen att hitta på något, jag hörde mig för om det var några som ville stötta mig, jag ville verkligen ta steget och starta något. Jag fick faktiskt ihop en hel hög. För att få vara med i ridsportförbundet måste man vara 25 medlemmar, efter ett informationsmöte hade jag fått ihop 30, berättar Anna-Lena.
Vid förra årets slut kunde hon som ordförande räkna in 91 medlemmar. Ingen dålig ökning för föreningen som bara funnits i två år.
– Nu är målet att komma upp i 100 medlemmar, men samtidigt får vi inte bli för många medlemmar heller, då kanske man tappar gemenskapen.
Föreningen håller till på en privat gård utanför Baggetorp. De är en aning trångbodda med bara en bana och inget ridhus och därför är det svårt att ha några egna tävlingar. Men det finns en lösning på det inom en snar framtid.
– Jag har själv planer på att bygga ett ridhus under våren vid bostaden och där finns redan en bana och då skulle det bli möjligt att hålla en tävling där.
Att Anna-Lena blev intresserad av hästar är inte så konstigt. Hon växte upp på en gård inte långt ifrån där hon bor nu. Som 4-åring fick hon en shetlandsponny av sin morfar. En vild varelse som inte var att lita på men trots detta började hon som 9-åring rida ponnyn. Första ritten glömmer hon inte i första taget.
– Han kastade av mig direkt, jag gick och hämtade honom och försökte igen men han kastade hela tiden av mig. Tredje gången då gav jag upp, minns Anna-Lena.
Trots att det inte startade så bra gav inte Anna-Lena upp. Vissa dagar lyckades hon faktiskt bemästra den bångstyriga ponnyn.
Några år senare fick hon sin andra ponny och när hon växt ytterligare några centimeter och fyllt 15 år fick hon sin första vanliga häst.
Sedan några år är Anna-Lena en av tävlingsledarna i sommardressyren vid Ericsberg.
En tävling som har gott renommé i Sverige och bland annat har blivit utsedd till Sveriges bäst arrangerade dressyrtävling.
– Det är inte dåligt, då vet vi att vi slår Flyinge som är lite av en storebror i de här sammanhangen, säger Anna-Lena som njuter i fulla drag under tävlingsdagarna.
– Folket som kommer dit trivs, de har trevligt och det är en trevlig miljö, det gör ju att man har mycket på köpet.
Anna-Lena är duktig på att hålla ordning och reda. Det är förstås en egenskap som är bra som tävlingsledare och ord- förande i en förening. Hon odlar även den talangen i arbetet där hon är den som ser till att debet och kredit går ihop.
– Ett plus ett blir två, det är väldigt konkret, det är inget flum. Blir det inte rätt är det ju något som är fel.
"Ett plus ett blir två, det är väldigt konkret, det är inget flum. Blir det inte rätt är det ju något som är fel"