"Det känns tungt nu. Mycket tungt."
Martina Pfriem, bosatt i den franska huvudstaden i snart tio år, hörsammade de franska myndigheternas påbud om undantagstillstånd och stannade inomhus under lördagens eftermiddag och kväll.
Utanför hennes fönster rådde tystnad och stillhet i kvarteret dagen efter det blodigaste terrorattentatet i fransk nutidshistoria. När Martina Pfriem på förmiddagen var ute för att handla lite livsmedel, var det bara enstaka turister ute på gatorna.
– Det kommer nog att ta några dagar innan man verkligen förstår vad som har hänt. Just nu har jag som en klump i magen.
Attentaten på fredagskvällen begicks inte långt från Martina Pfriems bostad. Hon bor inom det tredje arrondissementet, inte alls långt från konserthuset och restaurangstråket där terroristerna slog till.
– De är ställen som jag och mina vänner har varit på och säkert kommer att återvända till. Det känns mycket obehagligt att veta vad som hänt där.
Själv befann hon sig inomhus när de koordinerade attackerna utfördes. Hon blev varse vad som hänt först när anhöriga och vänner tog kontakt med henne för att höra om hon var oskadd. Genom franska nyhetsmedier fick hon sedan en tydligare förklaring till oron hos nära och kära.
– Kvarteret där jag bor är ganska livat och just då lät det som vanligt. Det var mycket folk ute och det verkar som att många inte hade nåtts av nyheten. Men sedan blev det plötsligt väldigt, väldigt tyst.
Under lördagen präglades nyhetsrapporteringen som Martina Pfriem följde av att Frankrike inte ska ge vika för terroristerna.
– De pratar mycket om att vi ska vara starkare än dem, att terroristerna inte ska få förstöra vårt samhälle, att sammanhållningen mellan människor behöver stärkas. Det är en åsikt som jag definitivt delar och vill vara en del av. Jag måste fortsätta att leva mitt liv i Paris, jag kan inte gå omkring och vara rädd hela tiden.
– Men det blir inte som förut. Just nu känner jag mig otrygg på ett sätt som jag inte har gjort i Paris någon gång tidigare. Så på det sättet har terroristerna lyckats.
Samtidigt öppnar dåd som detta upp ögonen för den terror som drabbar människor utanför Europa med samma förödande kraft.
– Det händer varje dag i många länder. Bara härom dagen dog ett 50-tal människor i Beirut efter en attack. Jag börjar mer och mer inse att vi är hela världen och detta gäller oss alla. Ingen av oss lever i en trygg och säker bubbla längre.