Wille Behrman står utanför kaféet Coffeehouse by George Odenplan i Stockholm och håller utkik när jag kommer. Vi känner varandra sedan gymnasietiden på dåvarande Duveholmsskolan.
Han är sig lik från den tiden, trots att ett kvartssekel så klart har satt sina spår i ögonvrårna.
Han är sig lik också till sättet. Artig och väluppfostrad, nyfiken och samtidigt skarp och slängd i käften.
Det är dessa egenskaper som gör att Wille, vid sidan av sin karriär som journalist och på senare år som psykologstudent, är en framgångsrik manusförfattare för tv, med komedier som Rena rama Rolf, En fot i graven och Kvinnor emellan på sitt cv.
Rätt regissör
Fyra år till är Wille Behrmans första långfilmsmanus.
– Men jag har skrivit ett par långfilmsmanus förut som jag inte har kommit fram med. En äktenskapsthriller och en konstig finsk gerillafilm. Den senare var ett beställt manus, som slutligen blev en dokumentär och inte den långfilm som jag hade skrivit.
Att det blev napp med Fyra år till beror på tur, säger Wille ödmjukt, och förstås på att han gav sitt manus till rätt regissör, Tova Magnusson Norling, som gillade vad hon läste.
Och vem vill inte se en film med en historia som går ut på att en medelålders manlig Folkpartiledare, som är gift med en kvinna och undertrycker sin sexuella läggning, plötsligt blir kär i den socialdemokratiska statsministerns statssekreterare i statsrådsberedningen. Det som sätter fyr på känslorna är de båda männens gemensamma fäbless för popgruppen Ratata.
Komiska folkpartister
Att huvudpersonen är en folkpartist är ingen slump.
– Det är något väldigt komiskt med Folkpartiet, det är på en gång gulligt och irriterande, säger Wille, som arbetat många år om politisk reporter på bland annat Sveriges Radios Ekoredaktion.
Ursprungligen fick han idén till manuset medan han satt och snackade dumheter med ett par kompisar från ungdomen, och slängde ur sig:
"Tänk om Lars Leijonborg (Folkpartiets förre partiledare) skulle bli kär i Per Nuder (Socialdemokraternas förre partisekreterare)?"
Dessutom har Wille Behrman tre gamla käpphästar som nu kunde angripas i en och samma film.
Käpphästar
– Jag har alltid varit en försvarare av den romantiska komedin som filmgenre, och vidhåller att det visst går att göra en bra svensk romantisk komedi. Sedan är det där med politiker. Jag är utled på hur svenska politiker framställs i svensk populärkultur. De är riktiga, vanliga, trevliga människor. Den tredje käpphästen är hur svensk tv och film framställer homosexuella, jag ville skriva om vanliga människor. Som är "obögiga" och har ett kärleksförhållande.
Det betyder inte att filmen är särskilt snäll.
– Nej, den är väldigt snuskig, skrattar Wille.
Filmen spelas in i "Trollywood" i Trollhättan. Trots att säkert 20 minuter, en fjärdedel av filmen, utspelar sig i Katrineholm har man valt att filma alla scener i filmstaden i väst. Katrineholmspartiet i filmen handlar om när Folkpartiledaren, som är född och uppväxt i Katrineholm, är hemma hos sin mamma.
Scocco gör musik
– Jag tänker mig att hon bor i ett radhus i Laggarhut, typ Malinbodaplan, säger Wille som själv växt upp på Sågmogatan på Öster i Katrineholm.
Förutom käpphästar och hemstaden Katrineholm har Wille Behrman också lyckats få in Ratata, en av ungdomen favoritmusikgrupper i Fyra år till. Gruppens frontfigur, låtskrivaren, sångaren och popikonen Mauro Scocco, är nu involverad i filmprojektet.
– Det visade sig att producenten är nära vän med Mauro Scocco, så det slutade med att han har skriver filmmusiken, utöver de Ratata-låtar som finns med i filmen, berättar Wille.
Om allt går enligt planerna ska Fyra år till ha premiär under senvåren 2010, just som valrörelsen inför riksdagsvalet börjar dra i gång på allvar.
Innan dess ska Wille Behrman skriva färdigt sin uppsats och ta examen som psykolog, ett yrke som han hoppas kunna kombinera med fortsatt manusskrivande.