I trailern innan sitt bidrag berättade Adam Warhester och Erik Gabriel om hur tufft det är att växa upp i en småstad, särskilt om man har en sexuell läggning som inte passar in i heteronormen.
Adam är från Katrineholm och Erik växte upp i Lundersæter 10 mil från Oslo.
- Våra uppväxtår liknar varandra och vi har båda utsatts för mobbning och känt att vi inte passar in. Nu har vi hittat vårt folk som älskar oss för dem vi är och stöttar oss, säger Adam.
För hans del började mobbningen redan i lågstadiet och högstadiet innebar oerhört tuffa år i hans llv.
- På lågstadiet var det mer som mobbningen gick från person till person. Ena dagen var det Kalle, nästa dag var det Pelle och tredje dagen var det jag. I högstadiet var det verkligen ingen som sa ifrån, ingen ville själv bli utsatt och då vågade man inte säga ifrån. Det värsta för mig var tystnaden, att ingen sa ifrån. Hela klassen stod verkligen och kollade på när de skrek glåpord till mig i korridoren och ingen vågade säga något. Det är nästan värre än att få höra att man är ful. För mig var det nästan som de var medmobbare, berättar han.
Glåpord, utfrysning och elakheter drabbade även Erik Gabriel.
- Det var där psykiska hotet hela tiden. Känslan av att man inte passar in, berättar han.
Båda killarna tror ändå det är värre för de barn och unga som utsätts för mobbning i dag.
- När vi växte upp fick man möta mobbningen direkt i fejset, men i dag har det blivit mer hat på nätet och det är värre. Lärare och föräldrar kan inte se det på samma sätt. Då mötte man det i skolan, men nu får man det när man kommer hem via sms, Facebook och Instagram, säger Adam.
- Det finns hela tiden där, man kan inte ens ta en paus när man kommer hem, säger Erik.
Både han och Adam är öppna med att de har lidit av psykisk ohälsa och fått kämpa sig tillbaka.
- Jag kan ju inte prata för Adam, men jag till exempel måste ha hjälp ibland med mediciner och har kämpat med detta jättelänge. Nu mår jag så bra av att ha hittat rätt i vad jag behöver och hur jag ska hantera mitt liv för klara av såna saker som Melodifestivalen som innebär psykisk utmattning.
Finns det stunder då minnena av uppväxtens mobbning kommer tillbaka?
- Ja, jag kan faktiskt känna det i journalistiken. Om man inte är känd eller har en dålig låt är man inte värd något. Det var vi helt förberedda och nu tar man inte åt sig. I början när vi kom hit var det absolut ingen som var intresserad av att prata med oss, men visar man sig värdig och det är det någon annan journalist som lyfter en följer fler efter. Det är ganska fascinerande att se på och lite komiskt. Vi fattar att det är ju så branschen är, de vill ju ha rubriker och sälja tidningar men det likadant mönster som i mobbning, konstaterar Erik Gabriel.