Snöflingor stora som vantar dalar sakta ner mot den gnistrande vita snön.
Inne är det varmt på alla sätt. En brasa brinner och godheten gästerna emellan har inga gränser.
Barnen har röda kinder efter att ha lekt ute och ögon som tindrar för det som komma skall.
Köttbullarna är naturligtvis hemtrillade, brödet bakat efter det i tre generationer ärvda receptet, och sillarna är av minst fem sorter. Självklart är allt som står framdukat både ekologiskt och närproducerat.
Och eftersom alla barnen har varit snälla kommer Tomten och levererar en säck full av klappar.
Bilden av den lyckade julen verkar vara kollektiv och måste vara världens mest lyckade pr-kupp.
Julen får vanligtvis normala människor att gå bananas. Vi köper klappar på kredit och förbereder julens firande i 170 knyck med ett blodtryck som stiger för varje dag.
Som om det inte räcker att försöka fixa vykortsbilden av jullycka har vi att axla den i generationer nedärvda måste-listan. Ska man ha främmande ska fönstren vara putsade, listerna torkade och mattorna piskade.
Puh. Låter jobbigt allt det där. Trots att jag tokälskar jul tar jakten på det perfekta firandet död på både energi och entusiasm med jämna mellanrum. Prova att dra i nödbromsen och fundera på vad du ska bekymra dig över.
Helt ärligt: även om julmaten är fantastiskt god så hade hälften varit nog, och vem vill äta sylta på julafton?
Helt ärligt: vädret kan du inte göra något åt, och njut av att mörkret kommer tidigt och inte avslöjar dina oputsade fönster.
Helt ärligt: vem orkar äta av det hembakade kaffebrödet efter ett julbord?
Helt ärligt: det är väl ingen gäst som drar med fingret på tavellisten för att dammkontrollera ditt hem?
Helt ärligt: fira jul på ditt sätt och lägg alla måsten under granen!