Där hände några gånger oförklarliga saker, som det händer att jag fortfarande funderar på.
En kväll hade vi kvällsmatat hönsen i ladan. På dagarna var de ute, men gick in själva på kvällarna och satte sig till rätta på sittpinnarna. Vi släckte ljuset och stängde laddörren med haspen och gick in i stugan och åt kvällsmat. När vi skulle lägga oss några timmar senare hörde vi båda en hård bankning på dörren. Sambon gick och öppnade, men han såg ingen utanför. Däremot stod laddörren öppen och ljuset var tänt. Vi gick tillsammans ut till ladan för att kolla att allt var i sin ordning, men såg när vi kom in att en av hönorna, en vacker grå Dorking, fastnat med foten i hönsnätet och hängde upp och ned. Hönan var blå i ansiktet och hade nästan slutat röra sig. Snabbt fick vi loss hennes lilla fot och bar henne till vattenskålen där hon utmattat drack och sedan yrade omkring på golvet en stund, medtagen.
Hade vi inte kommit ut hade hon varit död en kort stund senare. Men än i dag vet jag inte vem som bankade på dörren.