Tv-profilen Gun Hägglund cyklade från torget med stor skara katrineholmare i släptåg. Ett pampigt tattoo (musikparad) med flera musikkårer och med en annan radio/tv-kändis, nämligen Carl-Uno Sjöblom som speaker kunde avnjutas av den månghövdade publiken.
Några som definitivt aldrig glömmer denna första dag på den första Katrineholms-Veckan är de kommunanställda som hade till uppgift att återställa Backavallens A-plan efter hästar och musikanter. Invigningen hade oturligt nog föregåtts av ett rikligt regn som gjorde marken mjuk.
Cykelklubben Ceres ställde in sitt tilltänkta höstlopp och anordnade i stället ett Grand Prix-lopp i centrum med elitåkare från hela landet. Loppet blev succé med tusentals åskådare och återkom regelbundet under många år.
Veckan fortsatte på ett succéartat sätt med vackert väder och talrik publik. Upphovspersonerna hade tänkt sig att evenemanget skulle locka besökare till Katrineholm från när och fjärran, något man efteråt kunde konstatera inte blev fallet. Men ”vi katrineholmare” uppskattade jippot på eftersommaren och infann oss till attraktionerna, om inte mangrant så i alla fall i stort antal. Något som ju gäller än i dag. Vecka 32 varje år går katrineholmarna (nästan) ”man ur huse”.
Jag som skriver detta minns den första Katrineholms-Veckan av en alldeles speciell anledning. Jag var då anställd på Arla-mejeriet i Katrineholm (nedlagt 1989). De flesta av oss – ett 80-tal vill jag minnas att vi var, hade under en något halvår förberett att genomföra ett öppet hus vid mejeriet, där vi bland annat visade upp vår produktion i full verksamhet. Som lockbete för att få dit besökare hade vi annonserat om att vi skulle ha försäljning av livsmedel, främst ost, men även kläder, paraplyer, parasoller m.m. Allt till nedsatt pris och gratis glass till alla ur handen på en ”riktig glassgubbe”.
Någon hade fått nys om att det på mejeriet i Enskede fanns en jättelik Arla-kossa, placerad på en släpkärra. Inuti kossan fanns en rostfri tank, rymmande 300 liter, lämplig och hygieniskt godkänd att förvara valfri dryck i. Någon med dragkrok på bilen körde upp och lånade kossan och efter tankdisk fylldes den med en av Arla saluförd juice som hette ”Naturens Nektar” eller något liknande.
På kvällen var det tusentals personer samlade i centrum, bland annat för att delta i en stor kräftskiva som arrangerades vid långbord mitt på torget. Där fanns också en scen för uppträdande, korv- och godisstånd med mera. Och sist men inte minst – där fanns vi. Jag och tre arbetskamrater, körande en blå Saab med Arla-kossan på släp. På bägge sidor av kon hade vi skrivit plakat med texten ”I morgon lördag är alla hjärtligt välkomna till öppet hus vid Arla. Gratis glass och mejerivaror till nedsatt pris samt visning av produktionen”. Vid flera tillfällen stannade vi och ”mjölkade” kossan på juice i små pappersmuggar som vi delade ut bland folk. När vi framåt midnatt återvände till mejeriet var kossans tank tom på juice inuti och vi fulla utanpå, efter att ha hanterat över ettusen små muggar med kladdig dryck.
När lördagen kom var vi, om inte helt så i varje fall ganska oförberedda på den anstormning som till vår glädje drabbade oss. Minns inte vad vi väntat oss för besökssiffror, men det var definitivt mindre än de över 5 000 som kom.
De glasspinnar som var ämnade att bjuda på, tog slut på någon timma, så de som hade turen att anlända lite senare fick avnjuta det dyrare sortimentet, då det var vad som fanns.
Som synes på en av bilderna var det inte bara konstgjorda kossor på plats. Även ett original var för dagen inlånat från Krämbols gård, Östra Vingåker.