Ett sommartecken lika säkert som maskrosor, mygg och fulla studenter är det årligen återkommande tjatet om ungdomars rätt att få fira en äkta svensk traditionell skolavslutning i kyrkan. Att så här års sprida sägner om hur våra barn tvingas fira in sommarlovet i gympasalar, aulor eller rentav utomhus och hur de där förvägras att få sjunga nationalsången och Den blomstertid, tycks för vissa ha blivit en tradition lika viktig som själva avslutningen.
Låt mig så här inledningsvis poängtera att jag själv inte är någon motståndare till avslutningar i kyrkan. Faktum är att jag tycker att det är riktigt trevligt. Vad jag däremot motsätter mig är det här med att folk som inte egentligen inte vet vad de snackar om gnäller om det.
För ärligt talat, är det någon som stött på en elev som varit upprörd över att inte få ha skolavslutning i kyrkan? Inte har jag gjort det i alla fall. Förmodligen av den enkla anledningen att för de flesta svenskar mellan 6 och 16 år så är inte det här någon stor grej. De vill ha sommarlov. Var de befinner sig när detta sommarlov tar sin början är mindre viktigt.
Jag har heller aldrig hört ett barn gråta över att inte få sjunga ”Den blomstertid”. Däremot har jag hört ungar svära och gnälla över att jag tvingat dem att sjunga den. Vid ett tillfälle hade jag en elev som klagade över att man inte fick sjunga nationalsången på skolavslutningen i Sverige längre. När jag påminde henne om att hon sjungit den varje skolavslutning sedan hon gick i ettan så hade hon inte så mycket mer att tillägga.
För det är just så! På de allra flesta skolor i Sverige sjungs dessa sånger och det hängs upp flaggor och björkris precis som det alltid har gjorts. Många skolor firar också avslutning i kyrkan. I vissa fall har man bytt lokal till någon annan som av olika anledningar ansetts vara lämpligare. Det har ytterst sällan att göra med att skolledningen vill islamisera eleverna. Det finns också en jäkla massa skolor i Sverige som aldrig haft en enda kyrkoavslutning varken före eller efter det att de första muslimerna kom till Sverige.
De är trevligt när vuxna engagerar sig i skolan, men att just vad som sker under läsårets sista timme är så himla viktigt för vissa gör mig lite matt. Vad är det som gör folk så upprörda över att just dessa traditioner ”dött ut” trots att de i allra högsta grad är levande? Varför är det aldrig någon som står på barrikaderna och kämpar för gamla fina svenska skoltraditioner som pennalism, morgonpsalm och de där äckliga gröna potatisarna som alltid serverades när man var liten?
Hur som haver, hoppas att alla får en fin sommar. Och för er som vill engagera er i barnens skolgång: bjud dem på lite högläsning eller köp en bok till dem, så blir de klokare människor och kanske även utvecklar ett sinne för källkritik så att de inte tror på allt som de läser på nätet.