Det var en ytterst speciell Ranarim-konsert som 20-talet lyssnare fick uppleva i Högsjö Folkets Hus i söndags eftermiddag. Det var nämligen egentligen ingen Ranarim-konsert.
Folkmusikgruppen Ranarim bygger sin musik väldigt mycket på stämsång. Den klassiska sättningen av gruppen med sångerskorna Ulrika Bodén och Sofia Sandén var något av det vackraste man kunde höra. Nu har Sofia lämnat gruppen, och det skulle ha varit spännande att få höra hur ersättaren Johanna Bölja Hertzberg smält in i gruppen.
Spännande på ett annat sätt
Tyvärr hade Johanna drabbats av lunginflammation och kunde inte medverka i Högsjö. Det gjorde att mycket av det ordinarie Ranarim-materialet inte kunde framföras, men konserten blev ändå lika spännande – fast på ett helt annat sätt.
De låtar som framfördes hämtades i stället bland annat från det som Ulrika Bodén gjort med sitt eget band. Då till stor del bestående av låtar hon tagit med sig hemifrån Ångermanland, med Ulrika oftare trakterande flöjt än sjungande. Även material som nyckelharpisten Niklas Roswall och gitarristen Daniel Ek annars brukar spela med Göran Månsson blandades in.
Lyssnade uppmärksamt
Daniel Ek fick dessutom traktera säckpipa i ett par solostycken och slagverkaren Petter Berndalen drog ett ovanligt tystlåtet men också ovanligt detaljrikt trumsolo. Överlag så fick publiken höra mer av instrumental folkmusik än sångdrivna folkvisor, och det verkade den drivas med. De få som var på plats lyssnade uppmärksamt, och det märktes tydligt att Ranarim-gänget uppskattade det fokus som riktades mot själva spelandet.
Spelningen i Högsjö var något av en unik Ranarim-konsert just på grund av att den innehöll så lite Ranarim. Ett minne att ta med sig, men det är klart att jag fortfarande är spänd på att få höra hur Johanna Bölja Hertzberg och Ulrika Bodéns stämmor passar ihop. Förhoppningsvis kommer Ranarim tillbaks till trakten snart nog, så att vi får chansen att uppleva det.