Med ord och bokstäver kan man säga allt, brukar jag alltid tänka. Men efter att ha sett musikalen Annie med 15 elever vid Dud:s och Kulturskolans musikallinje, har jag svårt att i ord beskriva hur imponerad jag är.
15 ungdomar, varav tio stycken går i nian och fem i gymnasiet, levererar en föreställning som får publiken att både skratta och gråta och nästan tre timmar att bara flyga i väg.
De 15 ungdomarna sjunger, dansar och agerar. De byter kläder och skepnader flera gånger under föreställningen. Totalt spelar de 55 olika roller, och de klarar av det utan att darra, tveka eller snubbla på varken fötter eller repliker. Ungdomarna och deras pedagoger har skapat en föreställning i proffsklass. Liksom de gymnasieelever och deras lärare som har bistått med allt runt omkring. Med tanke på de resurser som stått till buds och att musikalen spelas i Tallåsaulan, som har flera brister som teaterlokal, är det svårt att säga vad som hade kunnat göras bättre när det gäller scenografin och ljussättningen.
Den amerikanska Broadwaymusikalen Annie är från 1977 och utspelar sig år 1933 i depressionens New York. Ytterst handlar den om hopp och optimism, om att resa sig och ta vara på de möjligheter som finns, och att acceptera fakta och inse när det är dags att ge upp orealistiska drömmar.
I inledningsscenen får vi möta barnhemsflickan Molly (Amanda Larsson) som berättar om sitt liv på ett barnhem på Manhattan, där den bittra och försupna föreståndaren Miss Hannigan (Kristina Issa) regerar med oberäkneliga utbrott och barnaga. Molly har en idol, och det är hennes elvaåriga barnhemskamrat Annie, som är tuff, inspirerande och godhjärtad.
Annie (Elin Gillstam) vägrar att betrakta sig som föräldralös. Hon har ett brev och en del av en medaljong från sina föräldrar och vet att hon var ett älskat barn. Hon har, till skillnad mot sin omgivning, varken gett upp hoppet om ett bättre liv eller om att en gång få återse sin mamma och pappa. Men hon har också insett att föräldrarna inte kommer att komma till barnhemmet, utan att hon måste ta saken i egna händer. Hon rymmer och ger sig ut på New Yorks gator för att leta efter dem. Där träffar hon fattiga människor som förlorat allt i depressionen och den herrelösa hunden Sandy (spelas av labradoren Tromb).
Annie åker fast och återbördas till barnhemmet och den vansinnigt arga miss Hannigan. Just som Annie ska få stryk dyker en kvinna upp. Det är Grace (Nellie Bössa, som för miljardären Oliver Warbucks (Magnus Eriksson) räkning vill bjuda ett barn på en vistelse i miljardärens hem över jul och nyår. Grace väljer Annie.
Så rullar historien på. Den har alla ingredienser som ett romantiskt drama ska ha – utom ett romantiskt kärlekspar i den traditionella bemärkelsen. Det slutar lyckligt, men vägen dit är krokig, tårdrypande och bitvis rolig.
Castingen är mycket lyckad. 16-åriga Elin Gillstam är jättefin som Annie och har en stark utstrålning på scenen. Hennes motspelare, Magnus Eriksson, fyller den knarrige miljardären Warbucks kostym betydligt bättre än man kan förvänta sig av en 16-åring. Nellie Bössa och Kristina Issa gör också tunga insatser i föreställningen.
Andra som imponerar är Filip Ericsson som har en fin röst och tar ut svängarna i dansnumren, liksom Hampus Larsson och Ida Karlsson som tar för sig i flera olika roller, inte minst som bedragare. Gustav Karlsson är också härlig i rollen som den rullstolsburne president Roosevelt.
Dessutom är valet av musikal bra. Annie är ett starkt drama med en historia som alla kan ta till sig, och även om ingen av sångerna har funnits på hitlistorna den här sidan av 1980-talet finns det starka sång- och dansnummer. Den som har möjlighet ska inte tveka om att gå och se den här uppsättningen av Annie. Så mycket bättre än så här kan inte en skolföreställning i Katrineholm bli.
Annie
Av: Thomas Meehan (libretto), Martin Charning (sångtexter) och Charles Stroush (musik)
Översättare: Beppe Wolgers
Medverkande: Elin Gillstam, Gustav Karlsson, Karin Karlsson, Nellie Bössa, Ida Carlsson, Filip Ericsson, Magnus Eriksson, Elin Frisk, Nils Frykman, Kristina Issa, Matilda Jürss, Amanda Larsson, Hampus Larsson, Hanna Lindkvist och Isak Svennberg
Regi: Jenny Wistbacka
Sånginstudering: Ylva Sundahl
Koreografi: Susanne Carlsson Ström
Producent: Annicka Halvarsson
Musiker: Stageband, Katrineholms kulturskola
Kapellmästare: Ola Halvarsson