Schlagerstjärnan Shirley Clamp fick publiken att stortrivas när hon varvade sina storslagna sångnummer med anekdoter på bred västgötska (hon kommer från Borås), som handlade om allt från att scenkläderna kom från Indiska och Gekås i Ullared, till hur Bert Karlsson hävdat att hon var för gammal och inte tillräckligt smal och blond när hon som 31-åring gjorde debut i Melodifestivalen år 2004.
(Den som kan sin Melodifestivalshistoria vet att Bert Karlsson hade fel. Shirley Clamp fick sitt stora genombrott när hon kom tvåa med låten Min kärlek. segrade gjorde den då 38 åriga brunetten Lena Philipsson vann med Det gör ont.)
Shirley Clamp klev rakt in allsångsfinalen på skyhöga klackar och tog nästan över hela föreställningen från Gabriel Forss.
Men åter till inledningen av allsångsfinalen på Djulö på onsdagskvällen, som i ärlighetens namn faktiskt var lite trevande.
Direkt efter allsångsseriens egen signaturmelodi, Katrineholmsvisan, rev Gabriel Forss och kvällens kör, Caroline Forss, Linda Råsberg och Carin Widén av Delta Rhythm Boys gamla örhänge från 1951, Flickorna i Småland. Det dröjde några verser och refränger innan röster och ljudmixning hittat sin harmoni och körtjejerna – som ju faktiskt måste betraktas som ett Katrineholms dream-team – kom till sin rätt.
Efter det var det dags för Isabella Persson, en ung singer/songwriter från Katrineholm som med sin gitarr på magen och basisten Måns Widemark som sidekick sjöng sin egen He´s my man. Isabella Persson må ha en liten bit kvar innan hon kvalar in i vispopgenrens elitserie, men hon ska heder av att hon gör sin egen musik och inte plockar hem lättköpta applåder genom att waila loss i välkända covers. Isabella Persson har också pondus på scenen och gjorde bra i från sig när hon var med och ledde publiken i allsången.
Gabriel Forss lämnade stort utrymme till sina medmusikanter och gäster denna afton. Körtjejerna slog knockout på publiken genom att sjunga Pointer Sisters 1980-talshit, I´m so exited, en låst som klippt och skuren för trion, och bandet, med gitarristen Micke Loiske som sångare, tog publiken till 1970-talet med Deep Purples slagdänga Smoke och the water.
Resan i tiden fortsatte till 1960-talet när Shirley Clamp tog publiken med till år 1967 i Aretha Franklins paradnummer, (You make med feel like) A Natural Woman.
Shirley Clamps humoristiska stil fick Gabriel Forss att visa, åtminstone för mig, nya, komiska talanger.
När hon berättade att hon fått hjälp med sminkning och styling av Katrineholmaren Lena Björnsbråten, frågade hon om Gabriel om han också hade blivit stylad inför showen.
– Nej, det fanns inget puder kvar när de var färdiga med dig! kontrade Gabriel Forss med glimten i ögat.
Allsångfinalens underhållningsvärde steg ytterligare ett snäpp när akrobaten Elin König, känd bland annat från TV4-programmet Talang, bjöd på ett sanslöst nummer där hon utförde rent omänskliga rörelser som fick mig att tänka på bilder av indiska åttaarmade gudagestalter.