På bygg- och anläggningsprogrammet i Katrineholm tycker eleverna att det är bra att frågan har kommit upp även i byggbranschen.
Inne i KTC:s lokaler på skolan är det full aktivitet, det målas, snickras, kaklas och muras. Det är ettorna som har lektion och i den årskullen går det sex tjejer.
Tidningen tar ett snack med fem av tjejerna om hur de ser på den senaste kampanjen #sistaspikenikistan, som berör deras yrkesval.
Hur ser ni på det här med att det är mest män på era framtida arbetsplatser?
‒Jag vet inte riktigt, det är ju många killar, men jag trivs ju med killar som till exempel här i vår klass. Hur det är på byggen vet jag inte ännu, säger Jennifer Karlsson.
‒Det största problemet är väl att grabbarna inte tror att vi som tjejer kan. De vill hjälpa till med allt, i synnerhet det som är tungt. Men vi både kan och vill, säger Isabella Axelsson.
Är det någon av er som har råkat ut för något som ni inte velat ställa upp på?
‒Ja, jag har blivit utsatt vid tre tillfällen men klarat av det. Första gången var väl värst och den sista gången var jag mera bestämd, sade ifrån och gick. Men det var i helt andra sammanhang, berättar Tova Öberg Karlsson.
I en av bygghallarna på gården träffar vi Jesper Frisk och Lucas Palm som går i årskurs tre och snart är ute i arbetslivet som byggnadssnickare.
Hur har kulturen varit på de byggen där ni har varit?
‒Jag har inte märkt av något speciellt men det har bara varit killar på de arbetsplatser som jag har praktiserat på. Men jag tycker att det är bra att det diskuteras, det behövs fler tjejer på byggena, vi har olika kvalitéer och alla behövs, säger Lucas Palm.
‒Visst tycker jag att det har märkts lite av machokulturen man pratar om att det är bland byggjobbarna, men jag håller med om att det behövs fler tjejer på byggena, menar Jesper Frisk.
Alla är överens om att det är en bra kampanj som förhoppningsvis ska göra det bättre på byggena i framtiden.
Jan Eriksson är ordförande i Byggnads för KFV (Katrineholm-Flen-Vingåker) och han menar att Byggnads under en längre tid har arbetat med dessa frågor i regionen.
‒Vi tar upp detta på varje fackligt möte, det är viktigt att vi gör det för vi vill ha in fler kvinnor på arbetsplatserna.
Har du hört talas om några händelser som skett tidigare?
‒Nej det är inget som har nått mig i alla fall.