Efter det att tantartister som Lena Philipson, Charlotte Perelli, Carola Häggqvist och Malena Ernman dominerat melodifestivalen det senaste decenniet tycks det nu vara dags för de unga killarna att ta över Melodifestivalscenen.
Hittills i tävlingen har tre av fyra finalplatser knipits av unga, charmiga gossar, Salem Al Fakir, Ola och Eric Saade. Den fjärde platsen tillhör en fullvuxen men pojkaktig man, Andreas Johnson.
I kväll tävlar Darin och med sin utstrålning pretenderar han givetvis på en av kvällens finalplatser. Om några damer kommer till finalen från deltävlingen i Göteborg ingår de förmodligen i Alcazar.
Nu kanske ni tror att jag som feminist och medelålders kvinna deppar över årets mans- och ungdomsdominans i Melodifestivalen. Men det gör jag då rakt inte. Det jag brukar deppa över är ungdomsfixeringen hos de medelålders kvinnliga artisterna, såsom Lena Philipson, Charlotte Perelli, Carola Häggqvist, Nanne Grönwall och Pernilla Wahlgren. Jag är inte mycket för att kvinnor i min ålder sprutar sig fulla med botox, hetsbantar, hårdtränar och boostar frisyren med 700 gram löshår för att i korkorta klänningar och lårhöga stövlar studsa runt på scenen i och försöka se unga ut, fast låtarna de framför skulle platsa bäst i Dansbandskampen, och deras halvvuxna barn sitter i publiken.
Jag ser alltså hellre en valpig Eric Saade än en stel och deffad Charlotte Perelli och mot bättre vetande (självklart får kvinnor i yngre medelåldern banta, botoxa och bjuda på halvnakenchock om de vill det) kan jag inte låta bli att moralisera över fenomenet och glädjas åt att vi i stort sett slipper se det i årets tävling.
Däremot gillar jag schlagerballader med stil, sådana som Jessica Andersson levererade i första deltävlingen med låten I did it for love . Utan löshår, i en stram, snygg långklänning. Jag älskar också svulstiga vulgoballadnummer som Sarah Dawn Finer brukar delta i festivalen med.
Å, förresten, innan jag börjar tycka om kvällens startfält, måste jag få uttrycka min åsikt om Schlagerchipsen som marknadsförs av chipstillverkaren på E i en påse prydd med en glittrande diskokula och den frestande upplysningen att chipsen bara finns i en begränsad upplaga.
Köpte en påse till första deltävlingen och har nu bannlyst dessa helvetessnacks i mitt hus. Bara genom att fördela påsens innehåll i två mindre skålar till yngste sonen och hans kompis, samt provsmaka ett chip, stank mina händer artificiella smaktillsatser i ett dygn. Min sprillans nya, supereffektiva eltandborsten rådde inte bot den på vidriga "lök"-smaken i munnen. Uäääkh!
Catarina om kvällens låtar:
Alcazar – Headlines
En av kvällens vinnarlåtar, Andreas Lundstedts röst i en smart diskolåt är aldrig fel. Direkt till Globn!
Betyg 4
Johannes Bah Kuhnke – Tonight
Årets festival har många bidrag i samma stil, det låter lite som Andreas Johnsson som producerats av Jeff Lynne. Går eventuellt till andra chansen.
Betyg 3
Elin Lanto – Doctor Doctor
Modern tjejpoplåt men stelheten i kombination med den flickaktiga rösten gör att jag inte alls tror alls på denna.
Betyg 2
Erik Linder – Hur kan jag tro på kärlek
Ballad av Kenneth Gärdestad och en artist som till utseendet påminner om Ted. Bäddat för nostalgi, men själen? Var är själen? Platt som en dansbandslåt.
Betyg 2
Getty Domei – Yeba
Svängiga afrikanska rytmer, sången framförs på språket Lingala. Okej låt men för krånglig och obegriplig för Melodifestivalen. Går inte vidare. Betyg 3
Timoteij – Kom
Har Lilla Melodifestivalen nästlat sig in i Melodifestivalen? Hoppas inte att låten går vidare i kväll (risken är överhängande). Det räcker med att den blir en sommarplåga bland kidsen.
Betyg 2
Darin – You're Out Of My Life
Inget att snacka om, sammetsögon och smäktande sång i tung ballad. Det är Darins kväll i kväll och vittring på totalseger. Betyg 4
Crucified Barbara – Heaven Or Hell
Hårdrocksballad med band som är mycket tuffare än The Poodles. Andra chansen-chans. Det bristande englska uttalet drar dock ner mitt omdöme. Betyg 2