När jag skriver denna krönika börjar äntligen pulsen i min kropp att sjunka. Då har det ändå gått 40 minuter sedan jag tillsammans med Lars Stugemo flög drygt 25 meter i hans rallybil.
Det var inför längdhoppstävlingen kvällen före Slottssprinten som jag fick möjligheten att sätta mig i passagerarstolen i KAK-förarens potenta Ford Fiesta R5 och följa med när han testade hoppet.
Jag var nervös redan på väg till Ericsbergs slott där hoppet skulle ske. Själv är jag inte den som trycker hårt på gaspedalen. Jag "söndagskör" min gamla Toyota Corolla alla dagar i veckan. Nu skulle jag sätta mig i en rallybil, med 300 hästkrafter under motorhuven och se hur långt vi skulle kunna flyga med bilen.
Jag ser på hur Lars och hans kartläsare Miriam Walfridsson från Torsbyklubben MK Ratten, tester hoppet två gånger. Sedan är det min tur att klämma ner mig i den trånga rallystolen.
Jag får hjälp av Miriam att spänna fast mig med sexpunktsbältet, Lars frågar om jag är redo och sedan bär det iväg.
Vi kör iväg på den 300 meter långa startsträckan och Lars vänder om bilen med en handbromsvändning. Han börjar förklara vad alla knappar på instrumentbrädan är till för och se visar han på ratten.
Här har du launch controlen. Trycker jag här så matas bensinen in i motorn.
Mitt i meningen trampar han gasen i botten! Accelerationen är enorm och det bara smäller i växellådan när han matar i växel efter växel.
För mig som aldrig kör fortare än 50 kilometer i timmen på grusväg och som alltid passar mig för att få sladd på rullgrus är det en surrealistisk känsla när bilen börjar närma sig 120 knyck.
Vi kommer upp över krönet och bilens hjul lämnar marken. Det är en känsla av tyngdlöshet och sekunderna känns som minuter där i luften.
När vi sedan slår i marken och Lars bromsar in blir jag översköljd med en känsla av lättnad och jag börjar skratta rakt ut.
När vi väl parkerar bilen kan jag inte sluta le. Det var en sådan otrolig känsla att flyga med bilen. Jag har en sådan energi i kroppen och adrenalinnivån måste vara på topp.
Att sedan sätta sig i Kurirens lilla elbil och åka till redaktionen gav en blandad känsla. Samtidigt som det kändes tryggt att åka i normal hastighet, hade jag en längtan tillbaka till startsträckan och känslan av den kraftfulla accelerationen.