Idag är det en vecka kvar av mitt sommarvikariat.
Bland höjdpunkterna finns solstrålen Sandra och utflykten till Tegelbruket utanför Östra Vingåker.
På min lediga tid i Katrineholm var höjdpunkterna att träffa paret som driver en restaurang och som bjöd mig på extra mat när de upptäckte att jag pratade arabiska, liksom den kioskägare som bjöd på en läsk av samma anledning.
Jag kommer inte att sakna att pendla mellan Eskilstuna och Katrineholm. Men jag kommer att sakna mina arabisktalande medresenärer, särskilt mannen som jag brukar läsa dikter av Nizar Qabbani tillsammans med.
Den största överraskningen i sommar är förresten relaterad till Nizar Qabbani, en av arabvärldens största poeter som dog för 20 år sedan. Jag var på ett evenemang här i kommunen och började av en slump prata med en man från Syrien. Som jag brukar frågade jag om han gillade Qabbani, varpå han berättade att han bott granne med Qabbani som barn för 50 år sedan.
Det bästa med sommaren har förstås varit alla människor som jag har träffat. Det sämsta är att sätta sig ner och skriva och försöka hitta ord och formuleringar som duger. Hur ska man beskriva att någon eller något är fantastiskt utan att använda ett uttjatat ord som fantastisk?