Det går att dra en röd tråd mellan Kulturafton 2016 och årets upplaga. Förra året gjorde poeten Bob Hansson stor succé med sina betraktelser om hur kärlek egentligen är allt vi behöver. Årets Bob var Mikael Rahm, skådespelare känd från bland annat "Så som i himmelen" och "Saltön", som ville lyfta fram berättandet, särskilt på landsbygden, som livsviktigt för vår överlevnad.
Förra årets kiltar satt på danskollektivet "Juck" medan årets kiltar satt på något mindre höftrullande men desto mera folkkära Double Inn, som fick avsluta aftonen med en bejublad mikrospelning i konsthallen.
Men låt oss börja från början. 230 personer kom in genom dörrarna på Ängeln under tidiga lördagskvällen, och ytterligare några tiotal droppade in senare på Kulturkväll med tema film. På väggarna i konsthallen fanns filmaffischer, röda mattan var utrullad och det bjöds på popcorn. Allt detta medan vokalgruppen Jang Vojses framförde några av de sånger som de kommer att bjuda på den 21 oktober när de fyller Tallåsaulan två gånger om med - just det - filmmusik.
Fogelstadkören som var först ut på scenen i konsthallen har kanske ingen direkt koppling till filmens värld, men desto mer till Katrineholms historia som den har berättats av Kerstin Ekman. Det blev en härlig stund när kören med liv och lust framförde några av sångerna ur musikteatern "Kvinnorna och staden" som får premiär på Lokstallet den 4 juli nästa år.
‒Kerstin Ekmans mamma jobbade i Lokstallet och serverade ärtsoppa till inkallade under andra världskriget, berättade projektledaren Marie Selander för publiken i den överfulla konsthallen.
Det efterlängtade konstverket "Eka" som skulle invigas under lördagskvällen utanför Ängeln före Fogelstadkörens framträdande är som bekant inte klart. När invigningen av minnesmärket över Fogelstadgruppen kan ske står än så länge skrivet i stjärnorna.
Kulturaftonens program närmade sig filmtemat från flera olika håll. En gäst som väckte stor respekt var Mirjana Krisanovic som berättade om skådespeleriets vedermödor och glädjeämnen.
‒Min första dröm var att bli astronaut. När det visade sig att jag inte kunde bli det så ville jag bli skådespelare i stället. Då kunde jag bli vad som helst, förklarade hon.
Mirjana Krisanovic blev svårt mobbad under uppväxten och har fått jobba med sin självkänsla. I vuxen ålder vill hon visa att det går att komma tillbaka starkare.
‒Min danslärare sa att "med din attityd kan du bestiga berg".
Så det har hon gjort, både bildligt och bokstavligt. Mirjana Krisanovic är inte bara skådespelare utan även äventyrare och bergsbestigare, nyligen hemkommen från Kilimanjaro. Hon är också blind, vilket hon blev över en natt i samband med en näthinneavlossning när hon var tio år. Men ingenting har stoppat henne från att leva sin dröm.
‒Jag tänker bryta jantelagen, sa hon bestämt.
En av de finaste stunderna under Kulturafton kom med kompositören Stefan Nilsson och skådespelaren Mikael Rahm på scenen. De framförde bland annat utdrag från föreställningen "Min pappa kunde också spela piano", om att växa upp i en familj med alkoholism. Mikael Rahms monologer, delvis på rätt obegriplig men ändå underhållande jämtska, var färgstarka och kloka. Stefan Nilsson i sin tur bjöd på filmmusikmagi. Att sitta i konsthallen och höra honom berätta om och spela den fantastiska musiken från bland annat "Skärgårdsdoktorn", "Pelle Erövraren" och "Den goda viljan", det framkallade gåshud. Mer av den varan blev det när Carin Widén klev upp på scenen och sjöng Stefan Nilssons komposition "Gabriellas sång" med text av Py Bäckman.
Som om detta inte vore nog fick Katrineholmsbandet Double Inn runda av kvällen och vända vemod till glädje. Bandet spelar sällan för sittande publik, och mycket riktigt rycktes snart kulturaftonens publik med av de dansanta tonerna.
Kulturaftonen på Ängeln arrangerades av kultur- och turismförvaltningen.