När antalet skolbarn minskar behövs färre elevplatser. Om skolenheterna är små och minskningen fortsätter blir de till slut alltför små för att verksamheten ska fungera. Om kommunen dessutom, vilket ofta är fallet, samtidigt har ekonomiska problem är saken enkel och slutsatsen given. En eller flera kommunala skolor måste läggas ner.
Så är läget i Vingåker just nu. För Katrineholms del presenterades för några år sedan en tjänstemanna- och konsultberedning som drog slutsatsen att fem landsbygdsskolor borde läggas ner. Resultatet blev att skolan i Flodafors stängdes. Förhoppningsvis ersätts den till hösten av en friskola. För kommunen blir det ändå en besparing. Hur mycket beror på kommunens egna kostnader per elevplats eftersom det är kommunens kostnad per plats som avgör storleken på elevpengen till friskolan.
Frågan om huruvida fler skolor i Katrineholms kommun måste läggas ner eller eventuellt ersättas av friskolor har varit avförd från agendan en tid. Men underlaget till det politiskt omöjliga konsultförslaget kan inte antas ha varit helt substanslöst. När, och i vilken skepnad, kommer materialet på bordet igen?
Väntar på bättre tider
Hur som helst ska kommunledningen i Katrineholm presentera en ny sparplan i nästa vecka, som fullmäktige ska ta ställning till i maj. Ryktet går att skolorna i både Strångsjö och Bie är i fara. Det tisslas också om äldreboenden. Men mer än rykten är det inte och min gissning är att nästa veckas sparpaket, av politiska skäl, trots allt inte innehåller något konkret, nytt nedläggningsförslag. Men i så fall kvarstår frågan: när kommer nästa förslag om skolnedläggning i Katrineholm?
Somliga superoptimister vill vänta på bättre tider, det vill säga att antalet skolbarn redan inom några år ska bli så mycket större att alla nuvarande elevplatser och skolor behövs. Tyvärr är det inte bara i Katrineholm och Vingåker man hoppas på det. Saken är den att hela EU har problem; det föds alldeles för få barn i alla EU:s medlemsländer. Det är bara vi gamlingar som blir fler.
Det är enbart i storstadsområden som befolkningen ökar, med följd att invånarantalet i glesbygderna minskar ännu mera än vad som ändå skulle ha varit fallet. På lång sikt lär Katrineholm och Vingåker klara sig hyfsat (om än inte med en gräns som delar området i olika kommuner). Det beror på att vi ligger nära ett storstadsområde som, om trenden fortsätter, måste vidgas. Men det ger ingen effekt de närmaste åren.
Olika verklighetsbilder
När KFV-regionen på allvar blir en del av Storstockholm behövs antagligen fler skolor. Men de får byggas när det är dags – kanske om 30 år, eller vad det kan bli. Alltså en anpassning till en framtida verklighet. Men just nu gäller att skolan, liksom andra kommunala verksamheter, måste anpassas till dagens och de närmaste årens behov.
Verklighetsanpassningar är nästan alltid politiskt svåra. Verkligheten ser nämligen olika ut, beroende på var betraktaren befinner sig. Medborgarna ser och tar ställning till den konkreta, direkt synliga verkligheten i sin egen by och byns skola. I det politiska ansvaret ingår att se byn och byns skola som en enhet i en större helhet, hela eller helst flera kommuner och alla deras skolor tillsammans. Dessutom måste beslutsfattarna ta hänsyn till hur de tror att verkligheten ser ut framöver. Och utöver det måste de fråga sig vad alltihopa kostar. Nu och sedan.
Det här illustrerar ett dilemma som den representativa demokratin som styrform är till för att lösa. Politikernas uppgift är att företräda medborgarna. Men också att för väljarnas räkning låta undersöka och skaffa sig en helhetsbild som väljarna inte kan ha. Då kan det bli som det är just nu i Vingåker. En engagerad, aktiv opinion som visar sin verklighetsbild tydligt och klart. Och politiskt ansvariga som har en annan, mer mångtydig och svårtolkad bild som inte kan visas så tydligt, klart och enkelt.
På måndag
Den politiska ledningen i Vingåker visste att det kunde bli så här. Vingåkers arbetarekommun hade till och med en plan för hur de skulle göra för att smälta ihop de två bilderna till en. Som bekant misslyckades planen gruvligt.
Måndag eftermiddag är det dags. Då samlas kommunfullmäktige i Vingåker för att bestämma. De som inte vill lägga ner tycker att beslutsunderlaget är för dåligt. Det är inte riktigt sant, det finns ett framtaget och, jämfört med mycket annat, gediget underlag. Ändå räcker det inte.
Underlaget har övertygat mig om att Vingåkers kommun har för många skolor. Men beräkningarna om hur mycket pengar som sparas verkar osäkra. Och vilken eller vilka skolor ska vara kvar? Det är klart man kan räkna bort två eller tre, som förvaltningen och konsulterna gör. Men hur säkert är det att det är just de hittills utpekade skolorna som ska bort?
Outrett alternativ
Friskolealternativet är inte utrett. Att starta friskola är svårt och kräver ett väldigt föräldraengagemang. Finns det ett sådant engagemang och i så fall var? Det borde vara värt att ta reda på den saken ordentligt. Där det nödvändiga engagemanget finns borde kommunen underlätta och stödja en övergång till friskola.
Därför borde det vara idé att skjuta upp nedläggningarna ett år så att en eller flera friskolor kan starta verksamheten direkt på hösten efter den kommunala skolans nedläggning på våren.
Just nu förefaller läget i Vingåkers fullmäktige vara att tio röster av 35 för en återremiss. Det behövs tolv! Det går ett rykte om att centerpartisterna, som inte vill lägga ner skolor, ändå avser att lägga ner sina röster vid ett eventuellt yrkande om återremiss. Det ryktet dementeras kraftfullt från trovärdigt håll.
Det vore konstigt, tycker jag, om det inte fanns åtminstone två ledamöter bland alla de socialdemokrater och moderater som väntats rösta för att lägga ner, som genom att vägra återremiss skulle säga nej till att undersöka möjligheten att starta friskolor.
Det är naturligtvis optimistiskt att tänka sig friskolor. Men ändå inte orealistiskt. Man behöver alltså inte vara superoptimist för att tro på möjligheten. Det handlar ju inte om att vänta på bättre tider, det handlar om att undersöka en möjlighet. Politiskt vore det ett erbjudande, en försonande gest mot en engagerad folkopinion.