När hiphopartisten Swingfly avslutade Kajrocken natten mot söndagen var stämningen på festivalområdet på topp.
Arrangörerna, publiken och artisterna kunde konstatera att Kajrocken 2011 blivit en succé.
- Det känns ju som om man är på "en riktig” festival! konstaterade en ung man i publiken redan på fredagskvällen.
Han syftade på platsen i industriområdet alldeles utanför Katrineholms stadskärna, inhägnaden av festivalområdet, matserveringarna och så förstås de två välutrustade scenerna där artisterna smidigt avlöste varandra så att det aldrig blev någon dödtid mellan uppträdandena.
Den sköna känslan av att kunna gå på ”en riktig” festival på hemmaplan som dessutom är gratis, delades av ett par tusental unga och vuxna i Katrineholm med omnejd som tog chansen att se just sitt favoritband bland de cirka 40 olika akterna som uppträdde. Det fria inträdet gjorde att folk kände att de kunde gå och komma som det passade dem.
Den som tittade in på Kajrocken klockan 17 på fredagen kunde kanske tycka att det var lite ödsligt på festivalområdet. Den kom dit några timmar senare på kvällen, eller närmade midnatt i lördags kväll, fick i stället räkna med att trängas framför scenerna.
Lördagskvällen bjöd på lokala band som Dödsdemokraterna, Chameleon och Centicore. men även Duck Walk Rangers från Eskilstuna och rapparen Swingfly.
Dödsdemokraterna har en stor hemmapublik som gillar den ambitiösa arenarockmusiken som blev en kontrast till den bullermatta som lades ut av den långa räckan metalband som framträdde på lördagskvällen.
Efter Dödsdemokraterna blev det dags för ett annat uppskattat lokalt band, Chameleon, som spelar traditionell rock och skiljer sig från mängden här i västra Sörmland genom att ha en kvinnlig sångare, karismatiska och coola Linnea Gillstam.
Den riktig stora lokala publikmagneten under lördagen var ändå veteranerna Centicore, ett metalband som enligt egen utsago har spelat på Kajrocken ”minst tio eller 20 gånger”.Det har dock inte tröttat ut Centicore som ständigt förnyar sig och alltid bjuder publiken på en rejäl scenshow.
Traditionella rockbandet Duckwalk Rangers från Eskilstuna hade det tuffa uppdraget att värma upp publiken inför lördagskvällens och hela festivalens huvudattraktion, Swingfly. Dessvärre lyckades Duck Walk Rangers, trots skickligt framförd och lättillgänglig vuxenrock, inte fresta publiken som i stället ägnade sig åt att rada upp sig framför den stora Green Hill-scenen i väntan Swingfly. Visst fanns det de i publiken som fnös åt bokningen.
Att låta en melodifestivalartist avsluta Kajrocken och agera publikmagnet är naturligtvis inte helt ortodoxt. Men Swingfly har också annat än schlagern Me and my drum på sitt samvete. Han har haft ett omfattande samarbete med Teddybears STHLM och levererat P3-hittar som Hey Boy. Som Teddybearsfan måste i alla fall jag säga att Swingfly utgjorde en bra avslutning som lockade den stora, breda och åldersblandade publiken till Kajrocken som gav den hög mysfaktor.