Mönsterrakat blåfärgat hår på ena sidan, dreadlocks på andra och så kanske en blekt tuppkam på mitten. Nej, inget för mig, varken nu eller på den tiden när galna hårlösningar kunde ursäktas med ungdomligt oförstånd och identitetskris.
Den gamle punkarn som jag lever med känner sig väldigt hemma med konstifika hårlösningar, trots att en numera kan spegla sig i hans skalp. Själv föredrar jag smälta-in-i-mängden-hår som inte drar uppmärksamheten från en konversation.
Faktum är att jag har en tendens att alltid vara mellan frisyrer. På grund av beslutsångest om hårlängd ser jag för det mesta ut att ha en död och väldigt platt ekorre på huvudet. Ingen frisyr alls, med andra ord.
Jag önskar ingen annan denna hårlösning, men jag önskar rätt många en "både och"- eller "varken eller"-syn på livet. Jag jobbar som bäst på den själv.
Tillvaron är så komplex. Ändå ska allt förenklas intill fördumning.
Att Sverigebilden skulle bli veckans stora snackis i ett land som har så många egna samtalsämnen var lite otippat. Men så blev det. Trumps mellan raderna-snack om ett blågult terrordåd var ju hittepå och det är inte friskt att en president hämtar sin världsbild från ett hårdvinklat och förljuget tv-reportage.
Av den berömda systemkollapsen syns inte ett spår, men visst händer det saker även här. Sverige är en idyll och inte. Bilden av vårt land som paradiset kan inte spricka, för Sverige har aldrig varit paradiset. Vi har ett fantastiskt välfärdssystem och vi har bilar som brinner. Vi har en vård och omsorg som i mångt och mycket fungerar och samtidigt människor som far illa i systemet och inte får det de har rätt till.
Vi har röda stugor och betong, Sverigevänner som i själva verket tycks vara sitt lands fiender, en sjunkande brottsstatistik och brottsoffer som inte har någon glädje av den vetskapen. Vi har individer från olika bakgrunder som begår brott och individer som aldrig skulle komma på tanken. Och vet ni vad, det finns till och med folk i min egen yrkeskår som borde skämmas samtidigt som de allra flesta är ärliga knegare som följer yrkesregler och vill göra något bra. Är det inte så i alla yrken?
Det går inte att påstå att en hel grupp av människor med en viss hudfärg, bakgrund, profession, skostorlek eller utbildning är på ett visst sätt. Verkligheten är lika komplicerad som folks frisyrval.
En rakad skalle som går att spegla sig i kan vara toppen på den mest älskansvärda individ. En gulblond hamsterfrisyr kan på ytan locka till skratt men tillhöra en fullständig galning. En knivskarp lugg kan sitta på en person som tränar på att se livets gråskalor.
Jag tror att vi behöver acceptera det komplicerade hellre än att välja de enkla svaren som handlar om svart eller vitt, vänster eller höger. Och vi behöver lära oss att argumentera med fakta och respekt, så att det inte blir så pinsamt sen om det visar sig att vi har fel.
Men vad vet jag, en enkel varelse som mest är upptagen av att fixa håret.