Störst risk i Sörmland att förlora sitt barn i magen: "Sjukvården måste granska sig själv när det händer så allvarliga saker"

Sörmländska kvinnor har högst risk i landet att förlora sitt barn i magen före vecka 37 enligt en ny rapport från Socialstyrelsen. Jämfört med kvinnor i Stockholm är risken 50 procent högre. Även efter vecka 37 är risken nästan 50 procent högre för att barn dör i magen i Sörmland än i Stockholm.

Utredarna slår också fast att det finns betydande regionala skillnader i hela landet och att det därför borde vara möjligt att minska antalet dödfödda barn.

Karin Källén är utredare på Socialstyrelsen och har arbetat med rapporten.

– Vi trodde att vi skulle hitta exakt vad som gjorde att ett län var bättre än andra men det kunde vi inte. Stockholm har visat sig vara det län som ligger bäst till och vi såg att man ingriper mycket mer där. Man har fler kejsarsnitt så man får ner risken för dödföddhet men å andra sidan ställer man till ganska mycket. Barnet kan dö efter kejsarsnitt i stället och mamman kan också få komplikationer.

Karin Källén menar att mödravården kan bli bättre på att hitta foster som växer dåligt i magen. Tillväxthämning är nämligen det som bidrar mest till att barn dör i magen. Rapporten visar att de flesta barnmorskor arbetar efter den nya informationen om minskade fosterrörelser. Samtidigt säger åtta procent att de har svårt att använda riktlinjerna på grund av hög arbetsbelastning och personalbrist. Dessutom säger kvinnor som förlorat ett barn att de inte bemötts väl innan de förlorade sitt barn och att de hade fått dålig information.

– Kvinnor som är akademiker har lättare att prata med akademiker och få gehör. Det ska landstingen veta om och de måste arbeta med detta. Alla kvinnor ska få samma chans, säger Karin Källén som menar att utbildade kvinnor får bättre vård.

Bland åtgärderna som Socialstyrelsen föreslår till regeringen finns därmed bättre information till gravida kvinnor, fler resurser för kvinnor som riskerar att förlora sitt barn i magen men också utredningar av medicinska journaler där ett dödfött barn har förekommit.

Malin Asp är ordförande på Spädbarnsfonden, en organisation bildad av föräldrar som stödjer de som har förlorat små barn. Spädbarnsfonden jobbar även med att ge pengar till forskning om spädbarnsdöd och för att sjukvården i Sverige ska bli bättre på att rädda barn.

– Plötslig spädbarnsdöd har minskat drastiskt sedan 1990-talet. Men dödföddheten har inte minskat nämnvärt de sista tjugo åren, trots att det finns väldigt mycket att göra för att rädda många fler barn. Det är 400 barn varje år i Sverige som inte får börja förskoleklass sex år senare, alltså 16 skolklasser, säger hon.

Människor vill inte tänka på att barn dör, vilket gjort att det har funnits någon slags acceptans kring att vissa barn dör i magen.

Malin Asp, ordförande för Spädbarnsfonden

Hon anser att dödsfallen inte granskas tillräckligt systematiskt idag. Idag obduceras dödfödda barn allt mindre: medan man brukade obducera 70 procent av alla döda barn 1977, gäller det cirka 10 procent av dödsfallen sedan 2009.

– Sjukvården måste granska sig själv när det händer så allvarliga saker så som när ett barn dör. De ska ställa sig frågan: Finns det något man kunde ha gjort annorlunda här? Man ska vända på varje sten, säger hon och fortsätter:

– Ett anmärkningsvärt konstaterande i rapporten är att kvalitet och rutiner i sjukvården skiljer sig mellan regionerna i Sverige. Med en systematisk nationell granskning kan man hitta orsaker till dödsfallen och utifrån de resultaten sätta in åtgärder för att minska antalet som dör.

En annan förbättringsåtgärd rapporten har identifierat är mödravårdens information.

– På BVC får man information om plötsligt spädbarnsdöd, men gravida kvinnor ska också få tydlig information om dödföddhet. Man ska inte vara rädd för att oroa utan i stället komma med saklig information och lyssna. Jag har pratat med många föräldrar som mist sitt barn, många fick höra att de inte skulle vara oroliga när de ställde frågor till mödravården. Men de bara undrade om vissa saker var normala eller inte.

Varför tror du att frågan inte har fått mer uppmärksamhet?

– Människor vill inte tänka på att barn dör, vilket gjort att det har funnits någon slags acceptans kring att vissa barn dör i magen. Man reflekterar inte så mycket över det, men vi ska absolut inte acceptera detta. Sverige kan bli bättre, säger Malin Asp.