Ute blåser stormen Johanna över Sörmland och i övriga Sverige också. En ung man är på väg till sin flickvän. Samtidigt kommer en ung, ensamstående mamma till sin egen mamma för att lämna sin dotter. Själv har hon en dejt. Den unge mannen tvingas stanna när ett träd blåser ner över vägen, han söker skydd hos en ensam, uppskruvad och pedantisk kvinna som visar sig vara namne med stormen. Den unga mamman inser att hon måste stanna hos sin mamma på grund av stormen. Trots att relationen till modern är spänd.
Helt lokalt
Det här är upptakten till Stormen Johanna, en teaterföreställning som ges i Katrineholm denna vecka. En ny och helt igenom lokal produktion av Jenny Wistbackas och Annicka Halvarssons projekt Teater Orka. I stället för att låta vägarna korsas för pjäsens figurer, har Jenny Wistbacka valt att låta berättelserna utspelas på varsin scen, sida vid sida. Den sammanhållande länken är stormen, som tvingar ihop människor under samma tak och skär av deras kommunikation med omvärlden.
Det är ett spännande grepp, som hade kunnat bli rörigt och obegripligt, men Stormen Johanna är varken det ena eller det andra. Handlingen är glasklar för åskådaren.
Skräck och våld
Till pjäsen hör musik som spelas live och är specialskriven. Det känns lyxigt! Stormen Johanna handlar om moderskärlek, och några av de uttryck den kan ta sig. Pjäsen innehåller relationsproblem, svart humor, skräck och våld. Publiken får räkna med att se blod.
Tekniken och scenografin får stor betydelse när två berättelser ska skildras parallellt, och publiken ska hänga med i både tv-inslag, strömavbrott och verkligen känna på stormen. Trots att lokalen är spartansk och budgeten liten tycker jag att Teater Orka med hjälp av Anja Rockborn och Lars Halvarsson har fått till fungerande tekniska lösningar.
Katrinehomsprofiler
Teater Orka jobbar med amatörer, låt vara att de flesta har mycket scenisk erfarenhet. Skådespelarna är alla välkända Katrineholmsprofiler. Bäst och mest trovärdig är Therese Fasth som frustrerad dotter. Hon samspelar mycket fint med 11-åriga Agnes Lindqvist som spelar hennes dotter.
Agneta Welander gör så gott hon kan som den konflikträdda mormodern som har så svårt att visa känslor. Hennes roll är kanske den svåraste.
Teaterdebut
I kuben intill debuterar Lotta Asplund som skådespelare i en produktion av det här slaget. Hon har en tacksam roll, som hon förvaltar väl, och hennes motspelare, Jeff Lindström, får chansen att visa att han kan mer än att sjunga och att använda sin formidabla kroppskontroll.
På det hela taget är jag rätt imponerad. Både av manuset och iscensättningen av det. Stormen Johanna är ett modigt och vågat projekt som Teater Orka verkligen lyckas ro i land.