Efter att min gps beordrar mig att svänga in på en liten grusväg får jag åka ungefär en kilometer till innan den säger "Du har nu nått din destination". Jag befinner mig då vid ett stort fält med gränsande tallskog bara några kilometer utanför Bie, på en plats som kallas Storkärret.
Jag parkerar och kliver ur bilen, och slås nästan direkt av tystnaden. Det finns något väldigt lugnande med en äng fylld av blommor som synkat svajar i vinden. Jag står kvar ett tag för att bara andas innan jag går vidare för att se mig omkring.
En bit från ängen ser jag det stora röda huset jag passerade när jag körde hit, det är det enda huset man kan se från platsen och jag går dit för att se om husägaren har mer att berätta om platsen. När jag närmar mig tomten hör jag för första gången ett annat ljud än vinden, det är en hund som skäller ivrigt.
På tomten träffar jag ägaren, en man vid namn Per Jansson som berättar att han och hans fru bott i det 200 kvadratmeter stora huset i över tio år.
– Här är det lugnt och skönt, det finns lite slingor där det går folk, men annars är det mest vi. Vi bodde inne i stan förut, jag och min fru, men vi bestämde för tio år sedan att vi ville komma ut på landet och då köpte vi det här huset. På tomten stod för länge sedan en bondgård som kallades Storkärrstugan, men det brann ner. Vi hade gärna velat veta mer om platsen, jag har bläddrat i böcker men det finns tyvärr inte så mycket information att hämta, säger Per Jansson
Det är inte svårt att förstå varför man vill bo här ute, med naturen som närmsta granne finns det inte mycket som kan störa.
– Det blir väldigt ensamt här ute men på kvällarna när vi sitter på vår altan kan vi se både älg och vildsvin i skymningen. Och lite längre därborta finns ett fint bihotell, säger han och pekar ner mot träden.
På vägen tillbaka mot bilen hoppar jag nästan till när en kvinna i lugn takt joggar förbi precis intill mig. Jag blir förvånad över min egen reaktion, men det kanske är så, att jag efter bara en halvtimme på den här platsen har kommit till ro med tystnaden och lugnet som Storkärret har.