Celia B Dackenberg har skrivit tre böcker. Hennes senaste bok Sagornas stickbok, kom ut hösten 2015. Boken innehåller såväl läsning som stickbeskrivningar.
För Celia B Dackenberg är kombinationen självklar.
‒Litteraturen är full av stickspår att följa, att hitta de där dolda sammanhangen. Det är som att gå runt med en ficklampa och lysa i mörka hörn, säger hon.
Innan det allmänna barnbidraget infördes 1948 tillverkades nästan alla barnkläder i hemmet. Stickor och garn väckte tidigt intresse och när Celia B Dackenberg var åtta år lärde hon sig att sticka.
‒När händerna förstod vad de skulle göra fanns det ingen hejd.
‒Vet ni hur många gånger ett stickat plagg kan värma? Först när man funderar på det, sedan när man stickar det, sedan när man tar på sig plagget och om man ger bort det värmer det en fjärde gång.
Behovet av värme, tror Celia B Dackenberg är en av orsakerna till att stickade plagg ofta förkommer i barnböckernas värld.
‒Jag tror också att det beror på att den svenska barnboken föddes ungefär som samtidigt som hemslöjdsrörelsen.
Hon hade med sig en rad plagg som hängde på en klädlina på biblioteket och hon visade bilder och berättade om de många barnboksfigurerna som bär stickat.
Hon berättade bland annat om tomtemor i tomtebobarnen som stickade kläder av ängsull.
‒Det är lätt att romantisera det textila arbetet. Men tänk att man skulle tillverka varenda strumpa.
Celia B Dackenberg konstaterade också att många barnboksfigurer bär randigt.
‒Ränderna är det mest basala av alla mönster, som textils mönster är det väldigt tacksamt, det ger sig själv.
De randiga plaggen återfinns många gånger där handlingen utspelar sig vid vattnet.