När sommaren nu äntligen är här bjöd de in sina grannar på Köpmangatan 4 att få ta del av hela härligheten, som Arne kallar sommarvistet.
Drygt hälften av alla grannar i Katrineholms kommuns första trygghetsboende nappade på erbjudandet.
- Vi kallar oss för A- och B-laget. Jag tillhör B-laget, säger Ingvar Nilsson som bor i B-porten skämtsamt.
För en tid sedan utsågs Katrineholm till Sveriges tråkigaste stad, men dessa grannar ser till att ha det trevligt tillsammans. Med hjälp av egna bilar och med färdtjänst tog de sig ut till Wallenbergs härlighet på slingrande vägar mitt i den svenska sommaren.
- Gården heter egentligen Åsa och var tidigare Ingrids föräldrars. Här trivs vi verkligen och hit kommer ofta både vänner och släkt på besök, berättar Arne och visar runt.
Pionerna blommar i rabatterna på tomten med den välklippta gräsmattan.
- Vi har både en gäststuga och en grillkåta. I grillkåtan fick 16 damer plats då Ingrid hade väninnor på besök.
Arne själv är från Överkalix och träffade Ingrid då han läste på Tekniska skolan i Katrineholm. Spår av hans ursprung finns i inredningen. En och annan ren tittar fram på olika platser.
- En lapp följer sina "renar" och vi har flyttat runt lite i Sverige, säger Arne om sitt och Ingrids liv.
Överkalixmålet har han kvar och efter lite övertalning bjuder han sina gäster på ett prov på hur det låter.
På gräsmattan utanför stugan samlas de flesta av dagens gäster tillsammans med värdparet som för dagen även har besök av mågen Jan Wallander och barnbarnet Jonathan Wallander.
- Jonathan är en duktig pianist, avslöjar gästen Birgit Sköldin.
Jonathan hämtar ett mer lätthanterligt instrument, en gitarr, och samlar gruppen till allsång.
Visan "Jag hade en gång en båt" skriven av Cornelis Vreeswijk klingar strax efteråt ut över Granheds nejder.
Men den här trevliga sammankomsten är inte den enda.
- Vi brukar träffas i samlingslokalen, eller festsalen som Ingvar Nilsson kallar den, för att laga mat tillsammans, lyssna på ett föredrag eller läsa böcker ihop, berättar de närvarande.
- Eftersom det är kommunens första trygghetsboende var det lite av ett experiment hur det skulle utformas. På våra träffar deltar personal från anhörigstödet. Tanken var att man skulle kunna bo kvar till livets slut, upplyser Alice Kronwall, en annan av grannarna.
- Det är ett fantastiskt hus vi bor i inne i Katrineholm, konstaterar Arne nöjt.
Till dagens träff har inte bara grannar i huset på Köpmangatan i Katrineholm kommit, även grannarna i torpet intill, Maj-Lis och Arne Olofsson, var inbjudna.