I Ålsäter ligger de enkla små stugorna på rad i strandkanten. Här började man bygga sommarstugor på 1930-talet och flera stugor byggdes med virke från gamla trälådor. Många är tillbyggda, men en del är fortfarande små som kolonistugor, med fri sikt mot den glittrande Kolsnaren.
Martin Larssons stuga är brun, tillbyggd i flera omgångar, men fortfarande ganska liten och enkel.
‒Jag köpte stugan 1973, då stod den på arrendetomt. Arrendet var 150 kronor om året tror jag och jag betalade 10000 kronor för stugan. Det var billigt redan då, berättar han.
Den äldsta delen av hans stuga byggdes 1934-35. Han byggde själv till och vinterbonade huset, byggde om loftet för att få fler sovplatser och drog in el på 1990-talet.
‒Jag har hållit det enkelt och det blir inget större. Men får vi kommunalt vatten och avlopp kan man vara här året runt
För några år sedan friköpte han tomten. Vid strandkanten, bara några meter från stugan, har han brygga, liten strand och båt.
‒ Numera fiskar jag aldrig, men när barnen var små var vi ute ibland. Förr fick man fiska fritt på den här sidan Kolsnaren. Man kunde få fina gösar. Men jag är inte särskilt intresserad av fiske och nu måste man ha fiskekort för hela sjön.
Den här ganska ljumma, men blåsiga aprildagen är han och dottern Ann Larsson ute i stugan.
‒Idag hugger vi ved och byter däck på bilarna, säger hon.
En asp föll i en storm och landade farligt nära stugan. Några blommor i krukor som satt på väggen slogs ned av trädet, men både stugan och fönsterrutorna klarade sig. Idag ska aspen sågas upp och huggas.
‒Det är lätt att hugga det här, säger Martin Larsson och svingar yxan.
Två tomter bort pausar Gunilla Jonsson från vårstädningen av stugan.
‒Vi är ute mycket, men vi har inte flyttat ut än, säger hon och maken Per-Inge Jonsson.
De köpte stugan 2001 och är ute hela tiden från början av maj till september.
‒För oss är det ett sommarställe. Var sak har sin tid. På vintern bor vi i centrala Katrineholm, säger Per-Inge Jonsson.
På sommarstället är det alltid något att göra: underhåll, målning, båten.
‒Men vi latar oss också, vi läser och löser korsord, säger Gunilla Jonsson.
Nu väntar paret på kommunalt vatten och avlopp.
‒Kommunen har lovat det, men vi vill ha det nu, inte om tio år. Vi som bor här vill värna sjön och inte riskera att det kommer ut avloppsvatten, säger Per-Inge Jonsson.